- EGOWAR -

Jag önskar att jag kunde skylla bloggtorkan på att jag hade ett liv. But No.

Deadline idag och deadline på måndag resulterar i en stressad,grinig och deppig Tess. Vi har fått extremt kort tid på oss med de här olika reportagen. Vilket vi givetvis påpekar. Lärarna säger: När ni jobbar sen så kommer ni få mycket mindre tid. Fel. Vi kommer inte att få så här kort tid på oss när vi jobbar. Vi kommer inte att gå i skolan hela dagarna och försöka få tag i folk och ordna intervjuer på kvällstid. Även om vi får kortare tid så kommer det att vara mer tid. Det kommer att ge oss mer effektiv tid. Så det så.

De mesta har gått fel den senaste tiden. Det började med att Spotify,Facebook och min blogg hade en pakt mot mig. Jävligt irriterande måste jag säga. Men nu har jag röstat ut dem och visat vem det är som bestämmer.

Jag skulle skriva ett reportage om barn och genus. Intressant ämne och något som jag brinner för. Jag hörde av mig till typ alla i hela världen som har barn och ett starkt genustänk. Sedan hörde jag av mig till de som skulle få agera experter, nämligen forskare och författare till de främsta genusböckerna. Alla var positiva. Klart de ville vara med.
Men allt eftersom har alla droppat av på grund av att de inte har tid. Skitsnällt 1 dag innan deadline. Vilket jävla fiasko. Jag har intervjuat min barndomskompis och får på något vänster göra något slags halvtaffligt porträtt på henne som ung, genustänkande förälder. Men hennes intervju var kort och tanken var att det skulle vara ett komplement till det andra. Men nu har jag ju inget annat. Och nej, jag kan inte intervjua henne igen för hon är nyförlöst. Smidigt att dyka upp på BB med en bukett blommor och block.

Mitt andra reportage är ett fotoreportage. Det handlar om kvinnor som boxas. Jag hängde med dem i två kvällar och fick grymma bilder. De var så jävla duktiga och framförallt gulliga. Jag tog porträtt på alla och hade tänkt mig att visa det hårda arbetet. Problemet? I instruktionerna läser jag att man ska ha mellan 10-15 bilder (Skitbra) på 2 stycken A3-uppslag. Whaaat? Jag blir så förbannad att jag är tvungen att åka från skolan igår. Aldrig i livet. Fick jag bestämma skulle jag ha max två bilder per uppslag. Jag kör rebellstilen och gör på mitt sätt, det bästa såklart.



Skolrelaterade problem löses bäst med kaffe.

Jag undrar hur många gånger vi skrattar varje dag. Hur många block vi gör av med.
Och hur många koppar kaffe som går åt..



Cissi och Linn.



Ida dricker kaffe..


Sånt här gör vi mycket. Kramas. Här Sandra med Jhenny från en annan klass..

Dagen har varit rolig. I klassen har vi skrattat och oroat oss för hur vi ska klara oss utan varandra. Hur ska vi göra det? Jag vet inte. Jag var inte beredd på att träffa sådana härliga människor. Jag var inte beredd att släppa in dem i mitt liv. Jag var inte beredd att behöva låta någon fler komma mig närmre. Men tack. Tack för att ni tagit er närmre er mig, med eller utan min hjälp.

Dagen har spenderats på tidningen. Jag hade tydligen lyckats flirta in någon svårfångad annonsör. Tummen upp!
Jag har suttit med småpill nästan hela dagen. Jag har ringt till en gammal kontakt och lyckats få till ett "hemma hos"-reportage i hans husbil. Bara packa väskorna och dra..typ! Sedan har jag ringt en man som var förbi vår redaktion. Lyckades snappa upp lite om hans husbilsintresse och vips, en intervju avklarad. Jag gillar jobb som bara kommer till en. Och aporåpå det så har jag faktiskt fått ett jobberbjudande. Men det vet jag inte om jag ska tacka ja till ännu, så ni får inte veta vad det är. Gött i alla fall.
Och när vi ändå talar om saker som kommer till en, så kan vi ju prata om sånt som inte kommer till en. Nämligen mitt reportage. Satan vad segt det går. I morgon har jag handledning och jag kommer inte kunna säga ett smack. Not funny. Känner mig inte bekväm med den här långdragna situationen.

Älskling står och lagar någon slags kryddad..indisk?...lax i alla fall. Skönt att man har en housewife när man känner sig som journalisten i Liza Marklunds böcker. Det är liksom..inte bra någonstans.

Jag skriver ett reportage om manliga skönhetsideal. Det går att vara anonym.

JAG SÖKER:
Man/kille som gjort ett estetiskt ingrepp. Har du skönhetsopererat dig? Har du använt botox? Har du gjort en hårtransplantation? Har du gjort något för att förstora dina muskler? Eller liknande.
Maila mig på Thereseelisabethlinnea@gmail.com eller skriv en kommentar.

Känner du någon som du tror passar in? Hör gärna av dig.

Bara ett par dagar kvar tills deadline nu. Jag skriver ett kriminalreportage med inriktning på ungdomar.
Än så länge har jag gjort tre stycken intervjuer. Polisen skulle höra av sig men jag tror att de ignorerar mig nu.
Jag håller på att transkribera intervjuerna. Då upptäcker jag att två av tre är borta från mobilen. Det finns alltså inte några ljudupptagningar. Då får jag lita stenhårt på mina anteckningar istället och skicka citat och sådant för godkänning. Surt.

Just denna vecka är det deadline också. Samma vecka som två stycken derbyn. Samma vecka som jag flyttar. Samma vecka som jag råkar ha just dödsmycket att göra. Och ja, jag får ju inte glömma, samma vecka som jag har feber och mår illa. Thanks Allah!

Dagen?
Suttit och ringt till olika organisationer som sysslar med nattvandring. Helt omöjliga att få tag i. Jag har ring förmiddag,lunch,eftermiddag och kväll. Ska jag ringa 03.00?
Jag har gjort två intervjuer idag, måste försöka transkribera i morgon om jag hinner.
Nu är klockan strax efter sju och jag har slängt i mig en pizza. Resten av kvällen ska spenderas nere i förrådet och för att röja lägenheten. Antar att jag kommer få vara uppe många timmar till om jag ska hinna med allt. Morgondagen ser likadan ut.

Om det är någon som har läst/sett Liza Marklunds böcker om journalisten Annika Bengtzon, så känner jag mig typ lika stressad som henne. Hinner knappt med något. Men sen hoppas jag att jag är lite mer klipsk och inte så jävla puckad som henne. Om jag fick önska skulle jag väl vara mer välskriven också...

MOT STÄDNINGEN! Hoppas ni andra får en trevlig helg.

Idag jobbar jag hemma. Sitter och skriver på ett kriminalreportage. Vad man kan konstatera?
* Poliser är inte så pratiga
* Jag känner nästan inga personer under 18 år, och ingen jag kan komma på bor där jag vill att de ska bo.
* Media säger egentligen inte så mycket,även fast det babblas på.
* Om alla som någon gång skickat in en arg insändare skulle regera Sverige, skulle Sverige se ut ungefär så här
* Folk med ideella organisationer är inte så sugna på att marknadsföra sig själva som man skulle kunna tycka.
* Kaffe är gött


Ja, Kaffepaus nu. Ska försöka få ihop något sedan.
Om någon timme ska jag köra lite grejer till förrådet, flytten har alltså börjat lite halvt.

Det finns inga ord för hur trött jag har varit idag. Jag tycker inte att dödstrött räcker. Efter lite kaffe på förmiddagsfikat fick mina klasskamrater stå ut med mig. Jag var mig själv när jag är som värst/bäst. Flams.
Vi alla konstaterade att om Maria hade gått kvar i klassen, hade betydligt fler dagar sett ut så. Vi var liksom fröken Flams och Trams. Jag skyller på att jag är yngst i klassen.

Däckade givetvis på soffan det första jag gjorde när jag kom hem. Det hjälpte ju måttligt.

Tur att B står och lagar lite fajitas just nu. Även om jag är osugen på precis allt så ska väl det slinka ner.





Miss you Maria.

Hallå i stugan!

Igår städade vi tills vi stupade. Inte för att det var så stökigt, men allt skulle ju vara perfekt inför fotograferingen.
Körde det sista i förmiddags. Hoppas hoppas hoppas att många blir intresserade av lägenheten nu.
Tusen tankar rusar i huvudet. Tänk om det inte kommer någon på visningen. Tänk om jag inte kan få det pris jag vill. Tänk om det här går åt skogen. Jag vet. Så får man inte tänka. På ett eller annat sätt löser sig detta.

Resten av dagen har jag arbetat på mitt kriminalreportage. Ringde polisen och det gav faktiskt något. Troligtvis får jag inte prata med Carin Götblad direkt, eftersom hon ska genomgå en operation. Men hon kan då rekommendera en kollega inom samma område. Hoppas att jag får besked snart bara.





Det var inte så längesedan jag tog studenten. Ändå hade jag aldrig kunnat ana när jag stod där, uppriven och omskakad. Hur mitt liv faktiskt skulle se ut idag. Radhus? Sitta med reportage? Två goskatter?

Idag då?
Jag har skrivit en krönika om hösten. Jag är så trött på allt tjat. Ni kanske får läsa den sen.
Dödstrött. Powernap ett par timmar, vaknar med halsont. Dumt som fan.

I morgon ska jag fota Ole Forsberg som är aktuell med en ny föreställning på Stadsteatern/Klara soppteater. Spännande. Men med tanke på att jag har noll koll på var vi kommer att befinna oss under intervjun, så är det svårt att planera. Ljus och sånt. Det får bli som det blir. Det kommer förmodligen hamna i en tidning som kommer ut i Nacka.
Jag vill inte må så här i morgon.



Gammal höstbild.

Jag försöker se det så här: Sommaren är inte slut för att det har regnat den senaste veckan. Det behövs regn efter en sådan solperiod. Sommaren är inte slut för att det är augusti. Det är varmt i september också. Jag har hunnit med mycket hittills.

Men, varför kommer den där känslan smygande? Lätt panik. Den 30 augusti ska jag sitta i skolbänken igen. Det ska börja nya personer. Sådana som sökt till tvåan direkt. Då måste de ha en likvärdig eller bättre utbildning/ erfarenheter än de vi har läst i ettan. Det är nervöst. De kanske är överlägsna. Dessutom, tvåan är hård. Det blir mycket hårt arbete och slit. Det kommer krävas en enorm diciplin. Har jag det?




Nu vill jag tillbaka hit. Roskilde-campet.