- EGOWAR -

Oj oj oj. Har förstått att  det här med jämställdhet är väldigt känsligt.

Jag är glad att just jag och min sambo får möjligheten att vara hemma i två månader tillsammans. Jag är glad för vår och Stellas skull. Jag är glad att de kommer att kunna umgås mycket och intensivt så här tidigt i hennes liv. Det är vårt val och vi tror att det är väldigt bra. Det betyder inte att ni som inte vill/kan göra så inte är bra. Alla gör som de vill, eller kan. Men för oss tycker jag att det här blir så himla bra, och jag tycker det är lyxigt att kunna göra så.
Jag säger inte att era barn får sämre/inte får kontakt med sina pappor. MEN vad jag menade med mitt inlägg är att jag tror att det är lätt att ta all plats som mamma själv. Just för att den är så självklar. Pappans roll är inte alltid lika självklar. Därför vill jag försöka att ge Björn och Stella extra tid. För jag tror att ju mer tid man spenderar med sitt barn desto bättre lär man känna det. Och man knyter viktiga band bara av att vara nära varandra.

Och till alla som tror att pappan aldrig kan bli lika viktig som mamman. Det kommer han aldrig bli så länge ni tänker så. Mamman och barnet har ett slags självklart band. Men det är ju det som gör det så viktigt sedan att verkligen skapa ett band mellan barnet och pappan.

Nu skriver jag mycket om mammor och pappor. Inte om pappor och pappor eller mammor och mammor. Dels för att jag inte har någon aning om hur det ser ut i sådana förhållanden och lite för att jag tror att det är annorlunda.

Det pratades om twitter i Aschbergs program i radio 1. Lady Dahmer var inbjuden och även IGchefen.
En äldre man ringde in och skulle berätta sin åsikt om vad han kallade det "twitter,kvitter,bitter eller vad det nu heter". Jag vet att det är dumt att lägga ner energi på sånt här men jag är sån. För det första. Spela inte dum och förlöjliga namnet. Det blir bara så jävla pinsamt när du uppenbarligen vet vad det är. Det är lite som om en tioåring kallar en annan för kalle balle. Den här mannens åsikt var i alla fall att twitter och liknande fenomen bara var ett sätt att få bekräftelse på. Att man bara skrev för att få medhåll. Varpå Aschberg säger "Ja, ungefär som att ringa in till ett radioprogram då". Åh så härligt sagt. Givetvis muttrade mannen något helt osammanhängande till svar. Jag tycker det är så tråkigt med äldre (för de är OFTAST äldre) personer som bara ser ner på allt de inte själva förstår. För ni vet, twitter är en sån här moder konstig grej. Ringa in till radio har man ju gjort sen stenåldern liksom..

Vaknar upp till nyheten att Dulee Johnson blir sparkad. Varför? Presschefen menar att de misstänker rattfylla. Äntligen. Det är dags att det svinet får vad han förtjänar.

Birro gråter ut i DN om att han får sparken från TV4. Visst, jag kan tycka att det är klumpigt av honom att gå ut med att han kandiderar för KD för att sedan inse att det är emot TV4s policy och att han då ska få sparken. Han kanske borde kollat det innan. Så det är mest korkat av honom. Nu väljer TV4 att sparka honom ändå trots att han ångrade sig när han fick veta konsekvenserna. Men jag undrar om det verkligen var det här som fick TV4 att sparka honom, eller har de insett att han kanske inte är lämpad för posten? Nåväl. Han gråter ut i DN och säger att han nu får "åka hem till sin gråtande familj och berätta att de får flytta från Sthlm". Ja, okej. Varför måste ni flytta? Av ekonomiska skäl? Seriöst. Skaffa dig ett jobb så går det nog bra. Klarar jag av att bo i Stockholm så gör fan vem som helst det. Det är dessutom ingen jävla rättighet att få bo i Stockholm. Det verkar som om många landsortsmänniskor ser det som just en rättighet. Hur många gånger har man inte hört att kompisars kompisar söker lägenhet i Sthlm, helst 2-3a och INNANFÖR TULLARNA. Ba okej. Det är som att be någon mörda sin egen mamma och dansa på Cornelis grav. Lite höga krav kanske. Prova med att få ett andrahandskontrakt på en etta med sovalkov i Högdalen.

Nu ska jag dra till barnmorskan och kolla så magen växer som den ska!

Med anledning av att Arne Hägerfors snackat om sport och tjejer i Aftonbladet, så har Aftonbladet en undersökning på deras hemsida. Frågan är "Är fotboll för komplicerat för kvinnor?"
Sist jag kollade var svaren JA, 47% och NEJ, 53%. 2021 personer hade röstat. Det verkar dock som att Aftonbladet har tagit bort omröstningen nu. Jag hittade den i alla fall inte.

För det första, vad är det för jävla frågeställning?
Vad sägs om att vi byter ut kvinnor mot ord som muslimer eller judar eller varför inte mörkhyade. Känns det okej att skriva en sådan frågeställning då?

Dessutom uttalar sig någon tjej "Tjejer kan visst förstå fotboll, vi är bara intresserade av mer intellektuell stimulans".
Snacka om att prata ner sitt eget kön. Vi sportintresserade tjejer är alltså inte intresserade av intellektuell stimulans? Vi är lite dummare då eller?
Sport är för män och...Sex and the city är för tjejer då eller?


Jag, Johanna, Annika och Jenny. Lika dumma som män.
Stackars min ofödda dotter som jag kommer att ta med på fotboll i framtiden.

Vad kul att ni kommenterar förra inlägget!
Alla får givetvis tycka som de vill, men jag vet ju att jag har rätt ;)
Skämt och sido. Tänkte klargöra lite också. Och reflektera.

Precis som Malin skrev så är det här med blått och rosa nytt. Man kan läsa i äldre böcker/tidningar hur till exempel blått inte passar sig för en pojke. Har letat förgäves men hittar inte källan just nu. Så till alla där ute som påstår att det "alltid" ha varit blått till killar och rosa till tjejer, har fel. Det är inget barn behöver.

Givetvis tycker jag att klänningar ska vara lekvänliga. Däremot är många klänningar, precis som Fia skrev snäva, svåra att klättra i osv. Det gör ju att barnet hindras från att klättra. Och jag tycker såklart att barn ska få leka i alla kläder, även fina små klänningar. Men alla låter inte sina barn göra det. Jag har vänner som jobbar på förskola, och jag har själv hört samma sak. Mammor (för av någon anledning är det oftast mammor) som säger åt sina flickor att inte förstöra sina fina klännigar, att de inte får bli skitiga. Eller helt enkelt barn som inte är med och leker för att de "inte vill smutsa ner den fina klänningen".
Och jag fattar att man är rädd om vissa kläder. Man kanske har lånat något för att gå på bröllop eller vad fan som helst. Men då får man väl ta med sig ombyte om det är under en längre period. Men det jag pratar om handlar om vardagen.

Och såklart man får ha klänning på flickor utan att känna sig dålig ur ett genusperspektiv. Men det handlar om att öppna för andra alternativ. Det behöver inte vara självklart att ta på sin dotter rosa. Eller sin son blått.
När jag handlade kläder till vår kommande unge för några veckor sedan, fanns det mesta i pojk - och flickvariant.
Samma tryck fanns i rosa och blått, eller rött och blått. Bredvid de ljusblå/mörkblå bebissockarna låg ljusrosa/mörkrosa. Fanns något i en annan färg som gul, så fanns inga alternativ.
Det hade varit så enkelt att göra som precis alla andra då. Att bara ta de blå alternativen till sin son, eller de rosa till sin dotter. För det var ju upplagt för det. Alla andra gjorde ju det.  Samma sak gäller när man handlar åt någon annans barn. Det blir oftast den enkla vägen. Att ta dockan eller leksaken i rosa till flickan, för då har man ju gjort det som förväntas. Man har i alla fall inte gjort fel. Sen när barnen blir stora och önskar sig specifika saker, då är det ju svårt att vara alternativ till det. Men man kan ju försöka. Ibland händer det ju att vi vuxna får en present som man kanske inte önskat sig, men upptäcker att man tycker väldigt mycket om. Och uppskattar.
Barn mår inte dåligt över att få alternativ.

Personligen väljer jag till exempel kläder till vårt barn, efter vad som är finast/snyggast i mitt tycke.
Precis som att något kan bli för sockersött så tycker jag många kläder som riktar sig till pojkar är fula. Tråkiga färger och fula tryck.


Min kusin Emma och jag när vi var lite yngre.

Otroligt uttjatat ämne egentligen. Men ibland blir jag chockad. I just genusfrågor tror jag, konstigt nog, att de flesta innerst inne tycker som jag. Bara att de inte själva har tänkt på det. Jag vet, vilken hybris.

Men många idag är faktiskt överrens om att blå och rosa kan användas av både flickor och pojkar. Det är inte så konstigt att sätta på sin son en rosa t-shirt. Och det är inte så märkligt med något blått till en flicka.
Genus handlar om så otroligt mycket mer än färg. Men det tänker jag inte gå in på i det här inlägget.

Vi har köpt en del kläder till vårt barn. Hälften innan vi visste vilket kön vårt barn skulle få. Vi köpte helt enkelt kläder utifrån vad vi tyckte var fint. En del mer typiskt "flickiga" som en rosa body med blommor och fåglar. Ett par andra mer typiskt "pojkiga" som ett par blå hängselbyxor med en hund på. Och jag är inte emot rosa eller blått. Jag välkomnar alla färger.  Barn är färgglada. Jag älskar regnbågsfärgade barnkläder. Jag tycker om när ett barn lyser av färg, det speglar barnet.
Men när en del frågar om vi vet vad det blir för kön (vilket precis alla frågar) och vi svarar en tjej. Då har många en tendens att direkt ställa frågor som "Å har ni köpt massa fina rosa kläder då?" eller "Vad kul! Då kan ni ju börja köpa kläder" eller "Å vilka söta klänningar man kan köpa då". Jag vet att dessa personer inte menar något illa. Men hur kan man inte förstå, att man redan innan barnet är fött, har föreställningar om hur barnet ska bli. Man sätter barn i fack. En tjej inneär söta kläder. För flickor är söta. De behöver inte lekvänliga kläder, för de är skötsamma. De leker inte som pojkar gör ändå. Hur man nu kan göra det i små klänningar som man inte får smutsa ner?

Barn är fantastiska. De har en förmåga att anpassa sig något otroligt. De vill passa in. De vill göra rätt. Och våra förväntningar påverkar barn. I allt. Förväntar man sig att ett barn ska hitta på jäkelskap hela tiden, så ger vi den rollen till barnet. Och sen undrar vi varför barnet aldrig kan sköta sig.

Jag kommer inte strunta att sätta på min dotter klänning. Jag kommer inte utesluta rosa. Jag vill ha alternativ.
Inte bara gullig. Inte bara tuff. Inte grå. Jag vill ge mitt barn alla möjligheter och inte bara en.
För tids nog så kommer hon ändå att bli påverkad. Hon kommer att få höra att hon inte kan spela fotboll för att hon är tjej. Att det är okej att killar tafsar, för killar gör sånt i den åldern. Hon kommer att få höra att hon är en slampa för att hon har hånglat med någon kille. Hon kommer uppmanas att alltid göra rätt och sköta sig. Hon kommer att få höra miljontals gånger att hon är en tjej.
Det behöver hon ingen rosa klänning för att veta.


Skärmdump som jag tog på en hemsida för barnkläder.

Pojkar har långärmad body med tufft tryck i olika färger.
Pojkar är bland annat busig, cool, stor, rolig och klätterapa.

Flickor är däremot busig, trollunge, gullig, söt och liten.

Hur kan de vara olika stora när det är samma storlek?
Killar är stora, tjejer är små.

Och givetvis...färgerna.

Jag är skakad över händelserna i Norge. Det är många tankar som flyger genom huvudet. Det kunde ha hänt mig. Jag tänker på alla föräldrar och anhöriga som inte fått det där samtalet eller smset "jag är okej". Som väntat hela natten. Och som kanske aldrig heller kommer få höra det. I går försökte jag föreställa mig vad som hade hänt. Jag tänkte att tio stycken personer kunde varit dödade på ön. Jag menar, en person som går runt med ett vapen och jagar folk, det är svårt att hinna med fler. Inte för att jag vet så mycket om att skjuta folk, men det var min tanke i alla fall. Och så vaknar man upp. Över 80 personer. Åttio personer. Har dött. Tänk att se sina vänner bli skjutna. Tänk att fly och inte veta om man lyckas. Det var ett läger för ungdomar. Folk hade med sig sina barn dit. Ingen ska behöva uppleva något sånt här. Och jag tänker på bomberna i Oslo. Hur kan någon vara så feg? Det känns overkligt.
Det går inte att se på NRK utan att det faller några tårar från min kind. Jag lider verkligen med alla drabbade.
Vittnesmålen är hemska. Men det går inte att sluta lyssna. Jag försöker förstå, även om det är omöjligt, vad som egentligen har hänt.

Vila i frid.

Satte fredagsmyset i halsen när jag hörde om händelserna i Norge. Bomber i centrala Oslo och dödsskjutning på ett politiskt ungdomsläger. Hur kan man göra något sånt? Det är så otroligt fegt.

Mina tankar går till alla drabbade och deras familjer.
Hoppas att mina vänner och bekanta i Norge är okej!

Så detta drev mot svensk fotboll.
Har ni tänkt på att när man refererar till utlänsk fotboll i media till exempel Italien, så marknadsförs det med passionerade fans? Det visas bilder på bengaler och rökbomber och stora tifon. "Det här är fotboll när den är som bäst".
Men när samma sak inträffar i Sverige, så har fansen "dödat fotbollen".
Som supporter har man fått det klargjort för sig i flera år nu, att man bara ställer till besvär. Jag har varit aktiv supporter i snart tio år. Jag har gått på varje match, åkt på alla bortaresor, åkt utomlands för att se mitt lag, jobbat för supporterföreningen. Jag vet vad som pågår kring en match. Jag vet vad som är vanligt och vad som är ovanligt.
Men jag och de andra inbitna supportrarna bör istället lämna plats åt barnfamiljerna och de som inte går på fotboll så ofta. Det är de signaler vi får. Självklart är alla välkomna på fotboll, likaså barnfamiljerna. Och jag vet många som går med sina barn på fotboll, de får plats. Man behöver inte förvandla fotbollen till något slags jippo, för då är det inte fotboll man söker, utan något helt annat.

Hur som helst. Drevet mot svensk fotboll. Som kanske några har lagt märke till presenterade TV4 en undersökning tillsammans med Novus. Som visade "skrämmande siffror" om hur folk är rädda för att gå på fotboll.

För det första så var 70% som deltog i undersökningen "var något, inte särskilt eller inte alls intresserade" av fotboll som underhållning. Det vill säga att de flesta inte var intresserade av fotboll ändå. Varför ska dessa personer säga vad de tycker?  Varför började de inte med att använda sig av personer om faktiskt tittar på fotboll? De personerna kan ju åtminstone uttala sig i frågan.
Och trots att det är så få fotbollsintresserade tillfrågade så svarade ändå 70% NEJ på frågan "Har det hänt att du avstått från att gå och se en fotbollsmatch på plats på arena, på grund av stämningen i samband med matchen (t.ex. på grund av du tror att det kommer bli bråk/”stök” utanför eller på arenan)?
Det är inte journalistiskt korrekt av TV4 att dra de slutsatser de gör, av de här siffrorna. Hur kan de komma fram till att fler inte vågar gå på fotboll?


Läs gärna den här artikeln. Sprid den vidare.

Tyvärr så kommer ändå inte de personer som propagerar för "Gör som i England" att läsa eller ta till sig det här ändå, de har läst några rader och sen struntat i det. De vill eller kommer inte att ändra sin åsikt, oavsett statistik eller fakta. De verkar vara en typ av personer som har de åsikter. De som inte är pålästa, insatta eller bryr sig särskilt om fotboll överhuvudtaget.

Ja, jag är arg.

Slog på TVn i morse och satte frukosten i halsen.

Svenskt Näringsliv föreslår att man ska sänka studiebidraget, för de utbildningar som ger dåliga förutsättningar för att få jobb. De konstaterar i sin rapport att "filosofer har svårare att få jobb än ingenjörer", därför vill de sänka studiemedlet för de som studerar humaniora och konst.
Hur ska dessa studenter överleva? Jo de föreslår att istället höja låndelen. De flesta av mina kompisar som studerat vidare efter gymnasiet har oerhörda skulder från CSN redan. Något som de i princip kommer att få betala tillbaka hela livet. Hur kan man tro att att dessa yrken inte behövs i ett modernt samhälle undrar jag?

Alla utbildar sig inte för att få ett jobb inom just det området. I väldigt många yrken är det en fördel att ha studerat andra saker, som kanske inte är direkt knutet till yrket i sig. För att ge ett oerhört enkelt exempel så är det en fördel för mig som journalist att jag studerat teater innan. Det låter långdraget, men det har gett mig fördelar. Det är samma arbetssätt i grund och botten. Att berätta en historia. Jag är övertygad om att många av dessa "slöstudier" som Svenskt Näringsliv kallar det, gynnar samhället och de som läser det.

Varför uppmanar vi inte människor att studera istället?

Och vem avgör vilka kurser som är gynsamma för näringslivet? Jag studerade journalistik i två år. Vi slet och arbetade riktigt hårt. Många hade inte pengar att ens ta en kaffe i bland. Alla vet hur oerhört svårt det är att få jobb som journalist. Det beskrivs som omöjligt. Så, vi borde inte fått vårt bidrag? Vad händer med journalistiken då? Om det slutar med att färre utbildar sig. Går det att föra en etiskt korrekt journalisitik då?

Och, vad innebär detta egentligen? Ska de som inte ha råd, få studera något annat? Ska bara de med pengar kunna välja vad de vill utbilda sig till?
Om detta genomförs är jag ganska säker på att det kommer bli så. Vissa kommer inte ha råd.


VAKNA FÖR I HELVETE.

Läste precis en artikel om en mamma i USA som injicerar botox på sin dotter. Dottern är alltså åtta år gammal. 8 år.
Mamman berättar att dottern inte bett om det men "att hon vet att dottern är missnöjd med sina skrattrynkor".

Hur fan är man funtad? Jag tycker inte att hon behövde skaffa barn, hon kunde skafft en väninna istället. Och varför tror ni att dottern är missnöjd med sina skrattrynkor? Det är inget hon kommit på själv. Det handlar om skeva ideal som hon har lärt sig. Barn vill göra rätt. De tittar på vuxnas beteende, för att veta vad de ska göra. Barn vill passa in. Barn gör vad som förväntas av dem. Precis som att pojkar ska gilla bilar, blått och allt som är tufft. Och flickor rosa,hästar,prinsessor. Barn har inte förmågan att vara kritisk eller självständig. Det är barn! De kommer förhoppningsvis att lära sig det med tiden.

Mammans försvar är att botox är ofarligt. Vet vi det? Hur kul är det för dottern senare i livet? Kommer hon att kunna välja att sluta med botox? Kommer hon känna att det är hon som bestämmer över sin egen kropp?

Förutom botox så vaxar mamman även dotterns ben. Hon vaxar ett barns ben. Varför då? Mamman säger att "Det är inte kvinnligt att ha hår på benen".  Jag vet fan inte var jag ska börja.
För det första. När man är åtta år är man inte en kvinna. Dessutom tvivlar jag på att det kan röra sig om så mycket hår.
För det andra. Hår på benen är kvinnligt! Det är naturligt. Det är ju bland annat hår på benen (och andra ställen) som visar att man börjar bli en könsmogen kvinna. Det onaturliga är att ta bort det som finns där. Jag vill påpeka att jag personligen tycker att alla vuxna får göra sitt eget val. Jag bryr mig inte. Men raka för fan inte ett litet barn.

Sådana personer äcklar mig verkligen.

Varför vi behöver mer genus i förskolor/skolor: http://www.familjeliv.se/Forum-4-362/m57317671-2.html

Det är ju samma visa hela skolgången. Pojkarna är ju bara nyfikna. De är kära men vågar inte säga det, eller hur var det nu?

Ni har kanske läst om Pojken som blev knivstucken för att han bar rosa kläder. Nej det är ingen bok, det hände alltså i Jönköping. Kan vi inte enas om att det behövs ökad genusmedvetenhet i skolor och hos föräldrar?

Kan alla white trash-familjer sluta grina för att deras son vill ha en prinsessklänning. Kan de sluta oroa sig för att deras lilla flicka ska bli lesbisk för att hon gillar att klättra i träd och inte vill leka med de andra flickorna.
Men det är inte så enkelt. Det handlar om okunskap. Inte bara trångsynthet.
Folk som ogillar att fokus läggs på genus förstår inte vad det handlar om. De tror att att våra barn kommer bi förvirrade kring deras könsidentitet.
- Amen vadå? När min son sattes framför ett par dockor så började han leka bil med dem. Så det säger ju en del..
Bilen har funnits i 125 år. Jag tror knappast att flickor på stenåldern lekte med dockor och pojkar med bilar. De bar inte rosa eller blå kläder heller.

Nåja. Historien om pojken som blev knivstucken handlar egentligen inte om hans rosa kläder. Det är mer komplext än så. Dessutom tycker jag att det är patetiskt att vissa lågliv till människor helt ärligt kan kommentera att "det är rätt åt honom, det fattar han väl om han bär rosa" och liknande kommentarer.
Jo, jag får nog tänka om. Jorden kommer nog gå under.

Idag kan man läsa i stora dagstidningar om hur Nacka kommun säljer ut sina bibliotek. De har alltså valt att sälja ut alla sina bibliotek till privata aktörer. Deras tanke är att det ska bli mer attraktivt att gå på bibliotek. Antalet besökare har ökat kraftigt de senaste åren, och öppettiderna har också blivit bättre. Det verkar minst sagt som om det går ganska bra för biblioteken. Men ändå så ska de säljas ut?  " Vi vill utveckla arbetet att sätta mål och utvärdera kvalitet ytterligare" säger moderaternas Tobias Nässén.
Nej för de skulle väl aldrig göra detta för att spara pengar? De boende i Nacka kanske kan sänka sin kommunalskatt liite till, så blir alla glada och nöjda? För vem vill betala skatt? Eller..

För er som är pålästa om t.ex Bonniers ägande i Sverige, vet hur det skulle kunna sluta. Bonnier äger alltså olika medier i Sverige.  För att nämna några exempel så äger de Canal Plus, Månpocket,  Svensk filmindustri, Damernas värld, Adlibris, TV4, Dagens Nyheter, Veckans affärer, samt en stor andel i TT. De har chansen att påverka vad vi ser, hör, läser och pratar om. Nästa steg är väl att sponsra bloggar, för att kunna påverka de offentliga samtalen. De bestämmer vad som blir en nyhet. De kan slå stort på en nyhet som de vill ska komma fram. Eller välja att inte publicera annat. Jag tycker faktiskt inte att det är för långsökt att dra paraleller till Berlusconi.
Vem är det egentligen som får komma till tals?

Nåväl. För att knyta ihop detta tycker jag att det kan komma att bli en märklig situation senare. Dessa bibliotek kan komma att säljas ut till Bonnier senare. Då bestämmer de även utbudet på det vi lånar. Men det är inte bara på grund av det som jag inte tycker om att biblioteken säljs ut såklart. Men det är en liten tanke.

Det finns en vinnare från gårdagens val. Vinnarna är ett rasistiskt parti som har lyckats få makt i Sverige.
Se på SD, vill vi ha sådana politiker? Politiker som sparkar mot invandrare och muckar gräl med dem på stan. Om man inte kan kontrollera politisk oenighet, hur ska de klara pressen att vara med och leda Sverige? För ja, vi har låtit dem komma in nu. Det har gått så långt att de faktiskt kommer att ha något att säga till om.

SD påstår att alla andra partier har snott deras politik. Att alla andra, härmat dem.



Jag är besviken och ledsen. Jag är arg och frustrerad. Jag är förvånad hur någon mänsklig varelse kan ha så dålig koll på verkliga livet, på politik, att de faktiskt valt att rösta på Sverigedemokraterna. Ni har inte läst på. Det kan ni inte ha gjort. I sådant fall har de inte fått tillräckligt med undervisning om Hitlers framgång i Tyskland.

Men det är ingenting. Absolut ingenting mot er som inte röstade igår. Skäms.

Idag kan man läsa i DN att cykelolyckor har ökat med 80% de senaste tio åren.
Senaste igår hade jag en diskussion med Björn angående detta. Jag håller med om att det delvis har att göra med att lastbilar har svårt att se cyklister i högersväng. Men komigen, det har inte så stor del i det hela.

Av egen erfarenhet så möter man dagligen flertalet cyklister som inte håller sig till trafikreglerna. Då menar jag inte enkla överträdelser utan då det är riktigt allvarligt. Där jag som bilist hade kunnat varit ovaksam en enda sekund, och det hade smällt. Inser ni inte att ni måste vara rädda om ert liv?
Ja, jag vet. Bilister kör också som dårar. Det möter jag varje dag också. Men cyklister är oskyddade trafikanter, och svåra att se. Då är det inte läge att leka med döden.

Vad kan man göra åt det här då?
Jag tycker att det är dags att informera ordentligt om riskerna och skyldigheterna i trafiken. Alla som cyklar vid annan trafik ska ha kunskap. Helst skulle jag vilja se någon form av körkort på cykel, men det är alldeles för svårt att kontrollera och känns fel. Hur ska man då tvinga cyklister till att lära sig? Jag föreslår att transportstyrelsen/liknande håller i korta gratis-kurser som lockar cyklister. Dela ut flygblad med de viktigaste trafikskyltarna eller vad som helst! Kunskapen måste öka bland cyklister om olyckorna ska minska.
Jag vill inte köra på någon, och jag vill heller inte vara rädd för cyklister varje dag jag kör.

Tänk på att det är otroligt svårt att läsa tankar.

Jag läste precis i en artikel om ett äldre par som tvingas bo isär.
De har båda bara ett par år kvar att leva. De vill bara spendera deras sista år tillsammans, men får inte det.
Jag vill inte bli gammal. Jag vill inte vara så hjälplös och beroende. Vi måste ro om våra äldre.
Det får inte vara så där.


Just nu sitter jag hos mina föräldrar och tar en kaffe. Jag har passat hundarna en sväng och ska snart bege mig hem. Ikväll är det hockey!

Här sitter jag i mina nya jeans från acne, med en kaffe i handen och ännu en dags arbete framför mig.
Jag tycker lite synd om mig själv, hade mycket hellre velat vara ledig. Givetvis. Jag hade mycket hellre suttit i soffan hemma, utan dessa trånga jeans.

Jag bläddrar lite i gårdagens DN och läser om hur Lubna Hussein, en kvinna från Sudan, som blivit gripen. Anledningen? Hon och ett par andra kvinnor bar byxor. De andra kvinnorna tog sitt straff bestående av 10 piskrapp. Förmodligen har de inte bara fått stå ut med den fysiska smärtan som piskrapp innebär, utan också socialt utanförskap. Det har jag ingen grund för, men jag kan tänka mig det.  Lubna har arbetat inom FN men sa för en vecka upp sig från sitt jobb just för att kunna ställas inför rätta. Förstår ni det? Hon riskerar ett mycket högre straff än 10 piskrapp, för att försöka få ett mer jämställt samhälle. För mig är denna kvinna en hjälte.
Rättegången är nu uppskjuten, förmodligen eftersom fallet fått sådan stor uppmärksamhet. Något som är så oerhört fegt. Är det inte lika enkelt att hänvisa till koranen nu när resten av världen tittar på?


Helt plötsligt känns mina jeans väldigt bekväma.




Fotat en annan gång, för längesen. En vardaglig klädsel för mig, en politisk handling för en annan.