- EGOWAR -

Sista gången på stadion som ickeförälder. Hoppas att jag kan köpa säsongskort nästa år också. Även om jag vet att det blir tufft med tid och pengar. Självklart kommer jag inte kunna gå på allt. Men det är sista året någonsin på Stadion. Jag hoppas att jag kan få med mig några sista minnen. Och ge vårt barn, ja kanske inte minnen men i alla fall upplevelsen att få ha sett Djurgår'n på Stadion. Så många minnen jag har därifrån. Så många gånger man visat biljett och klivit igenom grinden. Nu på slutet i graviditeten har jag knappt kommit igenom biljettgrinden. Tänk alla gånger man stått på träbänkarna. På sommaren efter att ha hängt i Humlan. Eller på de där mörka höstmatcherna med det starka strålkastarljuset. Vid måljubel.

Och som den där gången då jag var så förbannad över en förlust att jag ramlade på vägen ut. Jag hade händerna i fickorna så jag ramlade helt handlöst rakt fram. Slog i huvudet, hade sönder mina jeans över hela knäna och blödde som en gris. Har aldrig varit så arg i hela mitt liv.

Eller den där sista matchen för säsongen för massa år sedan. När vi kanske hade druckit en smula för mycket. Och när vi i paus bestämde oss för att lägga oss i tifoförrådet en stund på alla flaggor och vila. Kommer fortfarande ihåg att jag tyckte att det var konstigt att Nicklas och Ade inte kunde se hur det snurrade i mitt huvud. Det påpekade jag. Sen gick vi till Östra. Jag tror det var samma tillfälle som Dembos kvinnliga kusin var där, och försökte övertala mig att följa med på semester i Gambia. Jag var så på! På vägen hem började jag fråga folk på tunnelbanan varför de glodde så jävla mycket på min djurgårdshalsduk. Sådana saker man fortfarande skäms över många många år senare.

Finns så många minnen. Cupmatchen mot gnaget. Tysta minuter 2003. Kvalmatchen mot Assyriska..

Sitter inte hemma så detta får bli utan bilder..