- EGOWAR -

Hemma från Malmö! En helt underbar helg med bästa vänner. Som ni säkert hört så fick vi ju inte se så mycket av matchen, men det tänker jag skriva mer om i ett annat inlägg. Tänkte mest meddela att jag mår bra och att vi har haft det grymt!

Följ mig på twitter! Accordingtotess heter jag där.

Hej! Strax kommer Jenny och Adam förbi. Då drar vi fyra ner med Silver dragon (min bil) till Malmö. I morgon planerar vi ett stopp i Köpenhamn och på lördag MFF-DIF. På söndag drar vi oss hem igen! Minisemester till Malmö med andra ord. Tänk vilket liv jag inte skulle haft om Djurgår'n inte fanns. I LOVE THIS!

Juste, Adam undrar, finns det några sevärdheter i Malmö? Och var finns de bästa badplatserna?


Ciao!

Även om man bor i ett väldigt litet hus med en väldigt liten uteplats, så måste man samla lite vuxenpoäng.
I dag har vi köpt marksten,verktyg och gräs. Färdigrullat gräs.  Nu har vi hjälpts åt att stenlägga första biten som ska vara mot huset. Men Björn fick kratta ut kogödslet själv den här gången. Att lägga gräs är väl något vi i hemlighet och helt undermedvetet velat göra sedan vi var hemma hos Tompa på hans 30-årsfest förra året. Jag tror det var då vi, utan att säga något, bestämde att vi skulle flytta från lägenhet till hus. Och precis som alla sa, så blir det barn när man flyttar till hus. Hur oplanerat det än är. Det blir barn.

För övrigt hade jag en mysig fikastund med Britta och hennes dotter Stina också. Vi pratade barn, också väldigt vuxet. Stina pratade om mackor,kakor,mössor,hennes bebis Svante som hon hade i magen, om att jag hade en flicka i magen och om sånt ni vet..


Alltid en början!

I går när jag stod i affären hörde jag följande.

Tjej står i kön bakom och läser löpsedlarna.

Tjej utbrister högt: VA! Har Amy Winehouse dött? Alltså, hur då?
Äldre man, trött: Massa massa droger...
Tjej läser vidare: Ja och det som hände i Norge..Alltså kolla på honom! Han ser ju så normal ut. Man kan inte fatta.
Äldre man: Nä...
Tjej högt och irriterande: 2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15,16,17,18,19,20,21,22. Haha!
Äldre man: Vadå?
Tjej: Det står att det går att läsa mer på de sidorna. Asså, varför skriver de inte 2-22 liksom?

Vi stod inte i kö så länge. Men jag undrar, hur överlever sådana här människor så länge? Hon måste ändå varit kring 20 år. Det är liksom för dumt för att vara sant.

Mina tankar: Nu har det blivit tydligare med sparkarna. Man kan verkligen se dem ibland. Jag har börjat svänga neråt i humöret. Jag tror inte jag blir argare än vanligt men jag blir ledsen. Vill bara gråta. Tur att jag har en underbar sambo som kan krama mig. I huvudet går jag ständigt igenom allt som måste hinnas med. Vilken bilbarnstol ska man köpa? Vad ska man ha för spjälsäng? Kommer mitt barn att lida om h*n inte får den dyraste spjälsängsmadrassen från Ikea? Båda andas ju och går att tvätta. Sådana tankar. Alla säger åt mig att njuta av den här graviditetsdelen. Den är ju så mysig och snuttig. Nja, inte just nu åtminstone. Jag är glad att jag inte mår så dåligt som i början, men seriöst? Jag kan inte resa mig ur sängen normalt. Jag måste rulla ur den. Känner mig så jävla sexig!

Nåja, jag ska inte klaga. Vi är lyckliga och ser fram mot vårt barn. Men jag vill faktiskt inte återge allt som om graviditeten vore en dans på rosor. Det är inte rosa moln och fnitter. Det är en del av det, men långt ifrån verkligheten. Är så trött på sådana beskrivningar. För er som aldrig varit gravida kan jag berätta att det är som att vara tonåring. Det är orättvist, man får finnar, man får humörsvängningar, man får skitstora pattar, man känner inte igen sin kropp,man trycker i sig onyttiga saker och tror inte att man räcker till. Men sen pirrar det ju i magen och har man tur får man ju hångla med snyggaste killen i världen.


Bebis: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.

Mamma: Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Pappa: Under information till pappan hittade jag något om att man kan undra vad för kroppsdel som orsakar sparkarna man känner och att man ska börja tänka på namn. Så uppenbarligen är inte pappan så viktig den här veckan. Obs, ett skämt. Orkar inte få PK-kommentarer. Självklart är pappan viktig under hela graviditeten, vem ska annars massera ens fötter?

Informationen är hämtad från Familjeliv, Growing people och Babycenter.

Att man börjar böla som någon jävla tonåring för precis ingenting.
Tur att min sambo är så fin.

Jag är skakad över händelserna i Norge. Det är många tankar som flyger genom huvudet. Det kunde ha hänt mig. Jag tänker på alla föräldrar och anhöriga som inte fått det där samtalet eller smset "jag är okej". Som väntat hela natten. Och som kanske aldrig heller kommer få höra det. I går försökte jag föreställa mig vad som hade hänt. Jag tänkte att tio stycken personer kunde varit dödade på ön. Jag menar, en person som går runt med ett vapen och jagar folk, det är svårt att hinna med fler. Inte för att jag vet så mycket om att skjuta folk, men det var min tanke i alla fall. Och så vaknar man upp. Över 80 personer. Åttio personer. Har dött. Tänk att se sina vänner bli skjutna. Tänk att fly och inte veta om man lyckas. Det var ett läger för ungdomar. Folk hade med sig sina barn dit. Ingen ska behöva uppleva något sånt här. Och jag tänker på bomberna i Oslo. Hur kan någon vara så feg? Det känns overkligt.
Det går inte att se på NRK utan att det faller några tårar från min kind. Jag lider verkligen med alla drabbade.
Vittnesmålen är hemska. Men det går inte att sluta lyssna. Jag försöker förstå, även om det är omöjligt, vad som egentligen har hänt.

Vila i frid.

Satte fredagsmyset i halsen när jag hörde om händelserna i Norge. Bomber i centrala Oslo och dödsskjutning på ett politiskt ungdomsläger. Hur kan man göra något sånt? Det är så otroligt fegt.

Mina tankar går till alla drabbade och deras familjer.
Hoppas att mina vänner och bekanta i Norge är okej!

Det är skönt att vara lediga tillsammans. För några kvällar sedan passade vi mina föräldrars hundar hemma hos dem. Vi grillade, tittade på film och badade bubbelpool. Underbart.
I går var vi ute på Rådmansö för att fira Margaretadagen. Det är tradition i Björns släkt. Den lilla kommande loppan i magen fick sin första Margaretapresent. Om det nu blir en flicka så vill vi ha våra släktnamn som mellannamn. Margareta och Elisabeth. Presenten var superbra, nämligen chokladpraliner! Så nu måste jag äta dem så bebisen får i sig dem! Awesome!

Det ingen säger är att man ibland skulle kunna mörda någon bara för att man till exempel är sugen på hamburgare,chokladsås,chokladkaka och ostsås. Och det spelar ingen roll om personen är inblandad i att man inte fått det man vill ha. Man vill bara hugga någon lite på måfå.

I går, söndag, klev jag med eleganta steg in i vecka 23.



Mina tankar: Det sparkas hårdare och hårdare. Björn kan till och med känna när jag ligger med magen mot hans rygg. Nu har vi också sett sparkarna, ganska konstigt. Har trott att jag sett det flera gånger men nu är jag definitivt säker på det. Det känns verkligen som om magen lagt på sig. Eller vad tycker ni?


Bebis: Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.
Nu ser bebisen ut som en miniatyr av en nyfödd. Läpparna håller på att formas, ögonen har utvecklats (fastän regnbågshinnan ännu saknar pigment) och ögonbryn och ögonlock finns på plats. Bukspottkörteln, som producerar viktiga hormon, utvecklas nu i stadig takt och början till mjölktänder finns i tandköttet.
Ditt barn kan särskilja olika ljud, både inifrån som utifrån din kropp.

Mamma: Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket.Vissa blivande mammor är ofta sjuka. Det beror på att immunförsvaret påverkas så att det fungerar lite sämre under graviditeten.

Pappa: Även blivande pappor bör prata så mycket som möjligt med sitt ofödda barn. Det finns forskning som visar att ofödda barn lättare uppfattar djupare röster än ljusa.Du stimulerar utvecklingen av barnets nervsystem genom att prata och kommunicera med små buffar och klappar på magen.

Informationen är hämtad från Familjeliv, Growing people och Babycenter.

Å vad tjurig jag har varit de senaste dagarna. I söndags gjorde jag ingen"vecka 22" och tog ingen magbild och det stör mig lite och nu drar jag bara ut på det. Så ni får nog nöja er med ett inlägg om vecka 23 på söndag istället! kämpigt va?

Jag skrev ett inlägg men det vägrade ju att publiceras, så jag skiter i det.

Höjdpunkterna den här veckan var: Middag med Johanna på mosebacke, Mys med Johanna och Jenny på Josefina, häng med barndomskompisen och middag på Jennys jobb.

Resten har varit ganska dåligt. Och vet ni? Det är helt okej. Man får tycka det. Nästa vecka ska bli bättre, annars vet jag inte vad jag gör.

Klockan är fem. Jag har legat klarvaken sen tre. Känns som om jag har mycket att tänka på helt plötsligt.
Lite deppmode på mig. Inget allvarligt. Bara sådär som man får vara ibland utan att det behöver vara världskris. Men lite jobbigt är det. Min hjärna skriker på uppmärksamhet från vänner och familj. Även om jag redan får det. Det är väl mitt beroende - bekräftelse. Men ibland kan man bara bli så ledsen för ingenting. För att det någon annan gör, värderas så mycket högre än det jag gör, trots att jag gör så mycket mer. Hur mycket jag än ställer upp, så räknas det knappt. Eller att man exkluderas ur något man trodde man var en stor del av. Att man inte bjuds in. Inte så naturligt. Då gör det ont.

Önskar att jag kunde somna om och vakna på en helt annan sida.

I fredags fikade jag en sväng med Johanna. Supertrevligt!
Sedan bar det av till veterinären med Zera. Hon sövdes ner. Vet ni hur söta katter är när de sover? Man kan liksom klappa överallt. Sedan fick hon en filt om sig, precis som en liten bebis. De skulle göra ett ultraljud och kolla lite.
När Zera ligger nersövd på rygg på britsen kommer veterinären in. Det sjuka är att hon viskar när hon säger "Hej".
Jag menar, för det första är katten nedsövd, för det andra så tror jag inte den bryr sig om den nu skulle höra.
Det verkar inte som om de hittar något, så förmodligen är det här något i hennes beteende.

I lördags steg jag upp och kokade kaffe, köpte lite kakor och åkte mot Adam och Terés. Flyttdags! Eftersom att jag inte ska bära så mycket så gjorde jag vad jag kunde. Jag hejade, bjöd på godsaker, fyllde flyttgubbarna/gummorna med vatten och så vidare. Mycket trevligt!

I dag ska vi hem till mina föräldrar. Det är nämligen dags nu. Dags att rensa vinden. I över 25 år har den fungerat som någon slags avlastnings/skräp/prylsamling. Jag känner att jag har en stor del i det också. Jag var nämligen samlare som barn, slängde aldrig något alls och skulle spara på ALLT. Så de har hotat mig med den här dagen länge. Och jag blir ju inte direkt smidigare numera, så jag bestämde ett datum. Vinden ska bli tom. Helt jävla tom. Vi får se om jag överlever..


Terés fotade när jag öppnade mitt café, som av någon anledning var skånskt.


Steffe dokumenterade lite. Mackan och jag..och bananer.

Det ingen har berättat innan jag blev gravid är till exempel: Att det känns som att ha inbrott i underlivet. Alltså, det känns som om någon bänder upp min livmoder med en kofot.
Aj.

Jag älskar dig.


Foto: Annika Svenmarck

Så detta drev mot svensk fotboll.
Har ni tänkt på att när man refererar till utlänsk fotboll i media till exempel Italien, så marknadsförs det med passionerade fans? Det visas bilder på bengaler och rökbomber och stora tifon. "Det här är fotboll när den är som bäst".
Men när samma sak inträffar i Sverige, så har fansen "dödat fotbollen".
Som supporter har man fått det klargjort för sig i flera år nu, att man bara ställer till besvär. Jag har varit aktiv supporter i snart tio år. Jag har gått på varje match, åkt på alla bortaresor, åkt utomlands för att se mitt lag, jobbat för supporterföreningen. Jag vet vad som pågår kring en match. Jag vet vad som är vanligt och vad som är ovanligt.
Men jag och de andra inbitna supportrarna bör istället lämna plats åt barnfamiljerna och de som inte går på fotboll så ofta. Det är de signaler vi får. Självklart är alla välkomna på fotboll, likaså barnfamiljerna. Och jag vet många som går med sina barn på fotboll, de får plats. Man behöver inte förvandla fotbollen till något slags jippo, för då är det inte fotboll man söker, utan något helt annat.

Hur som helst. Drevet mot svensk fotboll. Som kanske några har lagt märke till presenterade TV4 en undersökning tillsammans med Novus. Som visade "skrämmande siffror" om hur folk är rädda för att gå på fotboll.

För det första så var 70% som deltog i undersökningen "var något, inte särskilt eller inte alls intresserade" av fotboll som underhållning. Det vill säga att de flesta inte var intresserade av fotboll ändå. Varför ska dessa personer säga vad de tycker?  Varför började de inte med att använda sig av personer om faktiskt tittar på fotboll? De personerna kan ju åtminstone uttala sig i frågan.
Och trots att det är så få fotbollsintresserade tillfrågade så svarade ändå 70% NEJ på frågan "Har det hänt att du avstått från att gå och se en fotbollsmatch på plats på arena, på grund av stämningen i samband med matchen (t.ex. på grund av du tror att det kommer bli bråk/”stök” utanför eller på arenan)?
Det är inte journalistiskt korrekt av TV4 att dra de slutsatser de gör, av de här siffrorna. Hur kan de komma fram till att fler inte vågar gå på fotboll?


Läs gärna den här artikeln. Sprid den vidare.

Tyvärr så kommer ändå inte de personer som propagerar för "Gör som i England" att läsa eller ta till sig det här ändå, de har läst några rader och sen struntat i det. De vill eller kommer inte att ändra sin åsikt, oavsett statistik eller fakta. De verkar vara en typ av personer som har de åsikter. De som inte är pålästa, insatta eller bryr sig särskilt om fotboll överhuvudtaget.

Ja, jag är arg.

Hela dagen har spenderats på stranden med Jenny och Adam. Precis som det ska vara. Vi hade ju våra många stranddagar förra sommaren, och i år ska vi inte vara sämre!
Jag badade för första gången dessutom! Kallt först, men det blev bättre.

Pratade lite med en gammal klasskompis från högstadiet på facebook. Och det värmde så otroligt i mitt hjärta när han sa "Det känns som om jag vet var jag har dig, kommer ihåg hur schysst du alltid var på högstadiet". Jag var inte alltid schysst, jag kunde vara både kaxig och dryg. Trodde definitivt att jag var bättre än alla andra och jag hängde redan då med betydligt äldre personer. Men det känns ändå bra att höra att man faktiskt var schysst. Även mot de som ofta fick mycket skit.

Ta hand om er!



Jag och Jenny på roadtrip!

När man får reda på att man är gravid så talar alla om för en, att man kan vara lugn. Lev som du brukar, men undvik äta vissa saker (och självklart alkohol och narkotika).Man får reda på att man liksom ska låta livet fortsätta som innan i början. Man behöver inte göra några större förändringar.

Vad bra tänkte jag. Sedan gick jag som vanligt på fotboll. Jag är van vid rökbomber,tifo och allt vad fan fotboll heter efter alla år på läktaren. Men när jag stod mitt i det här, så slog tanken mig att det förmodligen inte räknas att "leva som vanligt". Det var nog inte sånna här grejer som de menade att man skulle fortsätta med. Men det är ju bara att flytta sig lite.

Åh nu blev jag sugen på match!


(för er som inte orkar kolla så kan ni spola till typ 3-4 minuter in i klippet)

Så, halva tiden är avklarad. Nästa mål att se fram mot är vårt nästa ultraljud.






Mina tankar: Det sparkas för fullt i magen. Björn börjar kunna känna barnet mer och mer. Jag har börjat få ont i ryggen, benen och fötterna de senaste dagarna. I bland orkar jag inte lyfta saker. Fötterna känns som om jag har dansat i högklackat hela nätterna, med blåsor och allt. Sjukt sexigt!
Vi har bokat ett till ultraljud hos Tittut. Vi ska få se barnet i 3D och på film. Har hört att det är värt pengarna, men visst kommer det kännas konstigt att se ett ansikte.

Bebis: Nu överförs antikroppar från mammans blod till fostrets för att skydda det vid födseln. Fostret har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Hjärnan har i stort sett fått alla sina nervceller. Nervcellerna utvecklas framför allt under veckorna 10–20. Detta är en extra känslig tid, men efter det är risken för hjärnskada mycket liten. Barnet kan suga på tummen eller fingrarna, kan knäppa händerna och kan skaka hand med sig själv. Han eller hon kan känna smaken av bittert och sött - om man sätter till ett bittert ämne till fostervattnet slutar fostret att svälja men om man sätter till ett sött ämne sväljer det fortare än i vanliga fall. Kan reagera på starkt ljus och ljud men också på behaglig musik.


Mamma: Vissa kvinnor får vattenansamlingar under den senare delen av trimestern. Det kan man avhjälpa genom att dricka mycket, på så sätt rensas kroppen från slaggprodukter. Halsbränna och sura uppstötningar är också ganska vanligt, undvik fet eller starkt kryddad mat. Mindre mål och mineralvatten kan lindra.
De flest kvinnor börjar låta lite som ånglok när de går uppför trappor i det här stadiet. Måttlig andfåddhet är helt normalt eftersom den växande livmodern trycker uppåt,



Pappa: Du och den blivande mamman är framme vid de man i folkmun brukar kalla, "de hundra lyckliga dagarna".Barnet och mammans mage börjar nu växa rejält. Det kan klia på magen då den tänjs ut. Smörj magen med hudlotion.Tänk på att ditt barn nu kan känna smekningar och beröring på mammans mage.

Informationen är hämtad från Familjeliv, Growing people och Babycenter.

I går hade jag fika här hemma för släkten (och Johanna). En liten försenad fika för att fira att min utbildning är klar men mest ett tillfälle att ses! Det bjöds på syltkakor,kanelbullar,två jordgubbstårtor, en äppelkaka (GI), jordgubbar, körsbär, blåbär och hallon. Somrigt värre!
Det var så mysigt och jag fick blommor,gottigheter och paket. Så himla gulligt. Jag älskar verkligen min och Björns familjer.

Gårdagen spenderades mest med städning, har försökt gjort lite fint på framsidan. Kanske langar upp en bild någon dag, men är långt ifrån klar.
I dag ska jag iväg till min bror som fyller 30 år, blir mysigt! Kvällen får spenderas åt lite bakning och tvätt.

Hoppas att ni får en fin lördag vänner!

På fredagmorgon åkte vi ut till Wettersö, där Jenny har landställe. Ett underbart hus, över hundra år gammalt, med sjötomt. På Wettersö firar de tydligen midsommar på lördagen istället för på fredagen. Så vi gjorde detsamma.

På fredagen grillade vi och umgicks. Spelade sällskapsspel och fullkomligt däckade i säng efter den långa dagen.
På lördagen gick vi till midsommarstången. Vi åt midsommarmat, åt en gudomlig jordgubbstårta och avslutade kvällen med att grilla korv och marshmallows. En helt underbar helg!

Som tur var umgås jag ju med två duktiga fotografer som fotade heeela tiden. Så jag tänkte låna lite bilder från Annika, eftersom jag inte fotade så mycket och bara hade med mig lilla kameran.


Tjejerna. Annika, jag,Jenny och Johanna. Ser ni hur gravid jag ser ut eller?
foto: Magnus med Annika Svenmarcks kamera.


Jag och Björn vid midsommarstången.
foto: Annika Svenmarck


Johanna pratar med magen.
Foto: Björn med min kamera.



Jag.
Foto: Annika Svenmarck