- EGOWAR -

20e bilden: En bild på dina närmaste.

Jag har liksom inte en bild på mina närmaste. Men om jag skulle beskriva bilden så skulle det vara en glad bild, med min närmsta familj och mina allra bästa vänner.

Den här bilden får representera helt enkelt.


Vilostund i Frankrike 2009. När åker vi igen?

Helgen.
I fredags var vi på Berns och såg på Ljust och Fräscht. Vi hade bokat en middag ihop med föreställningen. Maten och servicen var under all kritik. Vi fick entrecote och ris. Entrecoten bestod till två tredjedelar av fett och all mat var kall. Dessutom var personalen ganska otrevlig och det var bara in med käket, ut, stress. Föreställningen var i alla fall grymt bra! Och visst ja, champagnen var också god.

I lördags jobbade jag på Caravan & Camping-mässan. Efter det blev det hockey. Det var så skönt att bara släppa loss. Jag har mått rätt kasst på sistone men när man kommer till Hovet och dricker öl med bästa grabbarna, då mår man bra. Det är en speciell känsla att ställa sig på Hovet. Trygghet. Bäst helt enkelt.

Idag har det varit soffmode. Jag har jobbat lite och tagit hand om B som fått feber. Kör svennebananafton ikväll med tacos och en påse karamellkungen. AWESOME!

19e bilden: En person som är snygg.


Min sambo.

18e bilden: En bild på din fritid.


Plugg/jobb. Sånt man får göra på fritiden oftast.

Efter cirka 30 timmar sömn på två dagar så börjar förkylningen ge med sig.
Skönt i och med att jag ska gå och se föreställningen Ljust och fräscht. Vi bokade biljetter redan i oktober så detta vill jag inte missa. Det var en present till pappa som fyllde 50 år. Det blir alltså Björn, mina föräldrar och jag.
Vi bokade hela deras meny och show, så vi ska avnjuta en trerätters innan. Ser fram mot det!
Nu är det dags att klä på sig och sminka bort förkylningstecknen.

17e bilden: En ovanlig bild.


Här sitter jag och ser ut som en flodhäst i ett rosa slottstorn. Inte något jag gör varje dag.

16e bilden: Mitt beroende.


Kaffe.

Personligt inlägg, ni som inte vill läsa sånt eller inte bryr sig kan klicka er vidare.

Det värsta med att vara i ett kaosliv, är att det känns som om jag tappar folk. Jag känner mig inte tillräcklig. Jag kan inte ses, tar inga initiativ. Som jag brukar. Det har hållt på i över ett år. Saknar, försöker. Känner mig värdelös. Är deppig helt enkelt.
Försöker leva mer hälsosamt. Inget händer. Jag förstår att jag måste träna mer. Jag vill det också. Men jag lyckas ju inte bli kvitt halsont eller förkylningar. När jag väl tror att jag blivit helt kry och tränar, så kommer förkylningen tillbaka dagen efter. Jag försöker ändå ta det lugnt, träna en kortare tid och inte så hårt i början. Men det hjälper inte.

Sommar betyder festival. Jag hoppas att jag kan åka både till Roskilde och Way out west i år. Jag vet ju inte riktigt hur min framtid ser ut efter maj, när jag går ut skolan. Kanske kommer jag leva urfattig hela sommaren? Kanske kommer jag vara tvungen att jobba eller sommaren?

På Roskilde är det hittills mest The tallest man on earth som lockar. Och på Way out west lockar verkligen Pulp, Thåström, Robyn och Fleet Foxes.

Jag vet att det inte är så kul att läsa om när jag har en personlig dipp i livet. Jag mår bra. Jag är oerhört lycklig. Men jag har en liten dipp just nu. Det är en period som jag måste ta mig igenom, och jag är säker på att det finns ett ljus i tunneln. Ibland är det väl så. Det är jobbigt. Jag försöker fokusera, visa mitt bästa. Men det jobbiga är mest att jag får lite panikångest då och då. Sen är det inte så kul att komma hem, känna tryck över bröstet , blöda näsblod och känna sig orklös. Man är ju inte en särskilt kul partner eller vän.
Jag lovar, jag försöker ta det lugnt så fort jag kan. Jag tar ett bad nästa varje kväll för att slappna av, jag försöker att inte stressa upp mig över saker. Jag gör så gott jag kan.

Vi provar en såndär Linas matkasse just nu. Ganska tråkiga rätter, men det är ju skönt att ha en plan.


Gött

15e bilden: När du var liten.


7 år.

14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.


Spelningar varje helg. Häng och grönska. Impulsivt. Tidigt tonår.

13e bilden: Du och någon klasskompis.


Jag och Cissi i somras.

I fredags var jag och Cissi på Äntligen hemma-mässan. Vi hade presskort och gled omkring. Jag har inte varit på Kistamässan förut och blev kanske lite besviken. Det var så litet. På Hus & hem-mässan var det betydligt större. Vad jag skulle vilja sett mer av är definitivt inredning och trädgård. Vi tycktes inte kunna hitta något alls. Jag hade velat ha lite mer "Så här fixar du bla bla bla". Det var alla sorters företag som ställde ut, och alla kanske inte var 100 procent "Äntligen hemma". Jag menar munkar, viasat, canal digital och så vidare. Det är klart de vill klämma in så mycket som möjligt, men lite för utspätt för min smak.
Jag tecknade i och för sig ett viasat-abonnemang. Nu ska vi få lite sport hemma! Sedan köpte jag en tryckkokare också. Det har vi pratat om länge och det var ett bra pris. Kungsängen delade ut kuddar, vilket var trevligt.

12e bilden: En bild på din vardag.


Mitt vardagsrum. Här spenderar jag mycket av min tid. Ignorera chipsskålen. Bilden togs en stund innan jag skulle ha folk över.

11e bilden: En person du kan berätta allt för.



Min vän sedan drygt 17 år tillbaka. Vi är olika men hon dömmer inte mig. Hon står på min sida och finns alltid där. Jag kan berätta allt för henne utan att hon tycker att det är dumt.

Varför vi behöver mer genus i förskolor/skolor: http://www.familjeliv.se/Forum-4-362/m57317671-2.html

Det är ju samma visa hela skolgången. Pojkarna är ju bara nyfikna. De är kära men vågar inte säga det, eller hur var det nu?

Efter mitt lilla utspel i början av veckan så har jag försökt att ta det lugnt. Jag har försökt fokusera på mig själv. Skippat alla roliga saker. terapitvättat. Det har absolut inte varit lugnt, men jag har gjort det så lugnt jag kan. Hela veckan har inneburit spänningshuvudvärk. Inte vetat om jag ska kräkas. Ingen bra vecka. Min rutin efter en skoldag har varit att gå och lägga mig direkt när jag kommer hem. Sedan vakna, äta, kolla lite på datorn, gå och lägga mig. Idag gick all energi ur mig. Så jag antar att jag lyckats varva ner tillräckligt för att kunna bli sjuk nu, lagom till helgen.

Vilket jävla gråtinlägg. Sorry.

Tomatkyckling med ost och vitlök.



Jag bara testade mig fram utan något recept.

Jag började med att bryna två kycklingfiléer tillsammans med varsin vitlöksklyfta och peppar. Under tiden blandade jag cirka 1 dl creme fraise med 1/2 dl buljong. Sedan hackade jag två morötter,en halv paprika och ytterligare två klyftor vitlök. När kycklingfiléerna fått lite yta så la jag dem, morötterna och den hackade vitlöken i en ungssäker form. I stekpannan hällde jag cirka 1 dl vispgrädde och stängde av plattan så att resterna från kycklingen och vitlöken fick stå och mysa lite med grädden. Jag la cirka två matskedar tomatsås med pecorino (Barilla) på varje kycklingfilé. Sedan hällde jag creme fraise-röran över både kycklingen och morötterna. Jag strödde över lite grantängost och hällde över gräddspadet. Sedan fick allt stå i ugnen i ungefär en 30 minuter. Efter cirka 20 minuter i ugnen så la jag dit den hackade paprikan. Till detta serverade jag quinoa.

Blev tydligen en succé.

Jag gick igenom min citatblogg och Björns tumblr. Hittade kul grejer.

Citat:

“Kan du verben? Verben! Kan du dem?”

—	Johanna ska fråga om jag kan de olika grupperna; substantiv, verb, adjektiv osv.

“Det är inte kul att lägga tvåsiffriga belopp på en bil, på en månad…eller vänta! Tvåtusensifftiga belopp!”

—	Jenny dricker mousserande vin

“Han är svag! Han är så jävla svag!”

—	Jag vaknar i mitten av Den Gröna Milen och mörkar med att låssas hänga med i filmen

“Använd handfatet!”

—	Björn menar att jag ska använda fatet som jag har i handen

“Jag drömde så hemskt. Någon hade hackat min blogg och tagit all bensin i bilen.”

—	Jag,nyvaken.

“S-T-R-Y-K-H-J-Ä-R-N”

—	Johanna stavar till det verktyg man använder för att stryka sina kläder.

Konversationer:

Jag och Johanna planerar resan till Göteborg.
Johanna: Jag räknar med att det tar ca 40 min att redigera bilderna.
Jag: Mmm. Men vi får skynda oss lite så att det inte blir för sent.
Johanna: Men matchen slutar ju typ 20.30
Jag: Ja, men man vet ju inte alls när de stänger krogen där.
Johanna: Det är Göteborg, inte Bunkeflo vi ska till. De lär ha öppet lika länge som i Stockholm. Det här är anledningen till varför stockholmare är så hatade. Det verkar på dig som om det är ett U-land.

Björn vaknar upp mitt i natten.
Björn: Eh! Är det här min arm?
Jag: Ja, Björn, det är din arm..
Björn: Hmm..det ser inte ut som min arm, den känns inte som min arm..
Jag: Det är din arm. Jag har mina här..


Vi ligger och sover. Plötsligt börjar Björn att skratta högt.
Jag: Vad skrattar du åt?
Björn: Äh haha, det var bara en grej en kille i ledet sa.
Jag: Vilket led?
Björn: Vi står i ett led. Det är jag och två andra killar.
Jag: Aha, aja hälsa så mycket då. God natt igen.

Johanna: tänk om vi tre skulle bli djs! Då skulle alla få höra din bisarra musiksmak Jenny!
Jag: då skulle det bara spelas dragostea din tei!
Johanna: haha var tredje låt!
Jenny: meh! Det finns faktiskt väldigt många remixer av den!

Bättre sent än aldrig.
Ida/Sandra

Alla hjärtans dag igår. En anledning till att komma ut en sväng, hitta på något.

Först var jag i skolan. Jag hade en av de värsta dagarna i mitt liv. Orkade inte med att allt går fel. Hela tiden. Det känns som om det förföljt mig ett tag. Allt som kan strula, gör just det. Allt. Jag har haft för mycket på sista tiden. Känner att jag är nära någon slags gräns om jag inte redan har passerat den. Behöver tid. Ro.
Och jag vet, det är ju alltid så här. Jag måste lära mig att säga ifrån. Jag måste ta på mig mindre. Men jag kan inte det. Det är skolan och jobb. Det är mina bästa vänner som mår dåligt. Jag kan inte skippa mina vänner för att jag inte har tid. Jag har redan dåligt samvete. Jag borde finnas där mer. Göra vad som helst.

När jag fått panik, ångest och raseriutbrott så gick jag. Jag lät en relativ liten grej förstöra hela mig. Jag gick liksom sönder. Nuddade den där gränsen. Jag åkte därifrån. Tog bilen hem till Nenni för att träffa hennes son för första gången. Där kändes mina problem så världsliga på något sätt. Skitsamma liksom. Fika. Krama på bebis. Prata. Sen åka.

Då kom jag tillbaka till verkligheten. Hämtade B på jobbet. Vi åt en god middag och kollade på bio. Jag fick fina rosor och blev så glad. Men på bion mådde jag dåligt. Jag liksom snurrade och kunde inte kolla upp på filmen ibland. Blev helt yr och illamående. Kände panik. Hela kroppen sa nej. Jag ville inte vara nära någon annan människa än Björn. Jag ville vara i fred. Fick panik av alla människor. Ändå var det tomt bredvid mig och endast ett fåtal till personer i biosalongen. De sparkade i ryggen. Folk åt popcorn. Jag ville sparka dem i huvudet. Det kröp i mig. Ville springa iväg, låsa in mig.

Har kvar känslan trots sömn. Vill inte träffa någon. Känner gråten i halsen. Har panik och det kokar inom mig. Det är inte likt mig. Jag har inga problem med att umgås med folk. Men nu känns det så.

Det är iskallt i huset. Det kändes som om vi hade sovit med öppna fönster. Vi har ju luftat elementen, men skruven sitter liksom på baksidan av elementet så man kommer inte åt så bra. Elementen på övervåningen är iskalla. Måste fixa det på något sätt, det funkar inte att ha det svinkallt så fort det blir några minus ute.

B ligger och sover. Katterna väckte mig. De ska liksom upp ihela ansiktet och gosa, jama, hoppa över ansiktet, klättra, pilla på saker som dom inte får osv. Som jag sagt förut, de är som små barn. Fast de är bäst i hela världen. Speciellt när de gosar ihop sig i soffan med oss. Då blir jag rörd över vilka framsteg de har gjort. De är ju nämligen katthemskatter och har inte den bästa bakgrunden.

Jag bara babblar på om något helt oviktigt just nu känner jag. Aja, tänkte mest säga hej!

Ni har kanske läst om Pojken som blev knivstucken för att han bar rosa kläder. Nej det är ingen bok, det hände alltså i Jönköping. Kan vi inte enas om att det behövs ökad genusmedvetenhet i skolor och hos föräldrar?

Kan alla white trash-familjer sluta grina för att deras son vill ha en prinsessklänning. Kan de sluta oroa sig för att deras lilla flicka ska bli lesbisk för att hon gillar att klättra i träd och inte vill leka med de andra flickorna.
Men det är inte så enkelt. Det handlar om okunskap. Inte bara trångsynthet.
Folk som ogillar att fokus läggs på genus förstår inte vad det handlar om. De tror att att våra barn kommer bi förvirrade kring deras könsidentitet.
- Amen vadå? När min son sattes framför ett par dockor så började han leka bil med dem. Så det säger ju en del..
Bilen har funnits i 125 år. Jag tror knappast att flickor på stenåldern lekte med dockor och pojkar med bilar. De bar inte rosa eller blå kläder heller.

Nåja. Historien om pojken som blev knivstucken handlar egentligen inte om hans rosa kläder. Det är mer komplext än så. Dessutom tycker jag att det är patetiskt att vissa lågliv till människor helt ärligt kan kommentera att "det är rätt åt honom, det fattar han väl om han bär rosa" och liknande kommentarer.
Jo, jag får nog tänka om. Jorden kommer nog gå under.

Ni är goa. Tack för lite medlidande.
Jag skrev klart genusreportaget igår. Det fick bli ett väldigt enkelt porträtt istället. Saker och ting blir inte som man har tänkt sig.

Igår ställde jag mig och skottade så att älskling skulle kunna komma in i huset. Jäklar vad jag skottade. Det var jag och tre andra gubbar på gatan. Sen kom frugorna hem och lagade fredagskäk till oss. Nice. Jag försökte skotta fram bilen också. Ett tag undrade jag om jag skottade fram rätt bil, man såg inte bilen för fem öre. Jag stod där med min fjuttiga lilla spade och öste snö. Jag hade tänkt att hämta B i centrum men fick inte fram den. Gissa om jag har århundradets svanksmärta idag? I natt kunde jag inte byta sida med hjälp av kroppen utan fick använda mina armar för att försöka vända på mig. Pain.

Idag tänkte jag försöka vara ledig lite. Jag har inte fått all info till fotoreportaget så jag väntar ändå på det. Med ledig betyder alltså att jag ska tvätta,städa och åka och handla. Så tråkigt.


Igår var fönstren täckta av snö så att man inte ens kunde se ut.

Jag önskar att jag kunde skylla bloggtorkan på att jag hade ett liv. But No.

Deadline idag och deadline på måndag resulterar i en stressad,grinig och deppig Tess. Vi har fått extremt kort tid på oss med de här olika reportagen. Vilket vi givetvis påpekar. Lärarna säger: När ni jobbar sen så kommer ni få mycket mindre tid. Fel. Vi kommer inte att få så här kort tid på oss när vi jobbar. Vi kommer inte att gå i skolan hela dagarna och försöka få tag i folk och ordna intervjuer på kvällstid. Även om vi får kortare tid så kommer det att vara mer tid. Det kommer att ge oss mer effektiv tid. Så det så.

De mesta har gått fel den senaste tiden. Det började med att Spotify,Facebook och min blogg hade en pakt mot mig. Jävligt irriterande måste jag säga. Men nu har jag röstat ut dem och visat vem det är som bestämmer.

Jag skulle skriva ett reportage om barn och genus. Intressant ämne och något som jag brinner för. Jag hörde av mig till typ alla i hela världen som har barn och ett starkt genustänk. Sedan hörde jag av mig till de som skulle få agera experter, nämligen forskare och författare till de främsta genusböckerna. Alla var positiva. Klart de ville vara med.
Men allt eftersom har alla droppat av på grund av att de inte har tid. Skitsnällt 1 dag innan deadline. Vilket jävla fiasko. Jag har intervjuat min barndomskompis och får på något vänster göra något slags halvtaffligt porträtt på henne som ung, genustänkande förälder. Men hennes intervju var kort och tanken var att det skulle vara ett komplement till det andra. Men nu har jag ju inget annat. Och nej, jag kan inte intervjua henne igen för hon är nyförlöst. Smidigt att dyka upp på BB med en bukett blommor och block.

Mitt andra reportage är ett fotoreportage. Det handlar om kvinnor som boxas. Jag hängde med dem i två kvällar och fick grymma bilder. De var så jävla duktiga och framförallt gulliga. Jag tog porträtt på alla och hade tänkt mig att visa det hårda arbetet. Problemet? I instruktionerna läser jag att man ska ha mellan 10-15 bilder (Skitbra) på 2 stycken A3-uppslag. Whaaat? Jag blir så förbannad att jag är tvungen att åka från skolan igår. Aldrig i livet. Fick jag bestämma skulle jag ha max två bilder per uppslag. Jag kör rebellstilen och gör på mitt sätt, det bästa såklart.



Skolrelaterade problem löses bäst med kaffe.

Puuh! Jag har en ruskigt jobbig vecka. Tid tid tid, varför är den alltid otillräcklig?
Jag har suttit och jobbat konstant framför datorn i nästan nio timmar. Nu drar jag till gymmet!


Min sambo på bilden men den speglar ungefär hur jag känner mig.

Jag kör på den här fotoutmaningen då.

1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.


Min älskade sambo.

Min blogg har som ni säkert sett varit helknäpp. Först syntes inte min sida, sedan har det inte gått att kommentera eller att publicera nya inlägg. Jag funderar på att flytta min blogg från blogg.se till en annan bloggportal. Rent spontant så känns wordpress som det bästa alternativet. Vad har ni för erfarenhet?
Är det någon som har koll på hur man flyttar bloggen? Med inlägg, bilder och kommentarer. Jag googlade lite men det skulle kännas lite säkrare om någon av er hade koll.

Jag tänkte haka på den här fotoutmaningen, vad tror ni om det?

1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En person som du vill vara med.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Det är en relativt ny bild men jag försökte få en gammal känsla över den.

Sandra/Ida

Jag har haft en superbra helg.


Fredag. Jag och Johanna åt middag på Jennys jobb. Vi fick gå bakom bowlingbanan och kolla, och fick med oss varsin souvunir. Så bra kväll!


Lördag. Jag och Björn fikade hos bror och Caisa. Fick gosa med barnen en stund och det var helt underbart.


På kvällen bar det av till Moa med Malin,Anna och Linnea. Vi drack champagne, tjejsnackade och kollade på melodifestivalen.


Sedan blev det dans! Kristian,Peter,Martin och en kille dök förbi. Vi dansade till nationalteatern och ebba grön hela natten.


Söndag. Lagom seg tjej. Men någonstans börjar man väl bli vuxen och tänker att man vill göra något utav dagen. Så Älskling och jag tog en promenad på isen. Så härligt!

Längtar efter värme och kollar på gamla bilder.
Detta är jag. Cirka 1,5 år sen.

Jag har letat efter en vit byrå i ett par veckor. Helst skulle den vara äldre och charmig. Jag visste att jag ville ha den utanför gästtoaletten. Och att den behövde vara liten eftersom det inte är så stort där. Jag ville i första hand ha någonstans att ställa saker på. För det tycker jag att vi saknar lite här hemma, platser för dekoration. Nåväl, jag satt på Blocket i flera dagar och tittade. Sen kom annonsen. Där var byrån! Jag mailade och ringde direkt. Den ska bli min! Och det blev den! Jag är så fånigt nöjd.


Jag har egna lådor för servetter,presentpapper,presentsnöre,inredningsprylar och pyssel.
Ljusstaken fick jag i födelsedagspresent för 4 år sedan. Ugglorna hittade jag på en loppis. Krukan fick jag av min bror och hans fru med ett jularrangemang från början. Men nu har jag planterat dit snödroppar.

Idag fick vi i uppgift att hålla tal i skolan. Jag valde att prata om barn och genus, något som är ganska intressant.
Sedan åkte jag,Linn,Ida och Sandra och shoppade lite inredningsprylar. Min nya drog? Tydligen.
Jag handlade en bukett vita tulpaner, det är så fint och lyxigt med snittblommor.




Jag och svägerskan.

Jag firade min födelsedag lite i helgen. Här får ni ett smakprov.


Plockmat.


Jag, innan gästerna kom.


Självklart blev det dans!


En av de sista bilderna som togs. Jag och Anna känenr oss snygga.

En vän behöver mig extra mycket just nu. Man försöker finas där. Det finns ingenting man kan säga som hjälper. Total maktlöshet. Men man kan promenera,kolla på film, prata, bara sitta i soffan eller låna ut gästrummet ett tag. Det är nog det enda jag kan göra. Och det gör jag gärna. Även om det inte hjälper.
Mina tankar är hos dig, J.