SÅ HÄR ÄR DET
Jag är glad att just jag och min sambo får möjligheten att vara hemma i två månader tillsammans. Jag är glad för vår och Stellas skull. Jag är glad att de kommer att kunna umgås mycket och intensivt så här tidigt i hennes liv. Det är vårt val och vi tror att det är väldigt bra. Det betyder inte att ni som inte vill/kan göra så inte är bra. Alla gör som de vill, eller kan. Men för oss tycker jag att det här blir så himla bra, och jag tycker det är lyxigt att kunna göra så.
Jag säger inte att era barn får sämre/inte får kontakt med sina pappor. MEN vad jag menade med mitt inlägg är att jag tror att det är lätt att ta all plats som mamma själv. Just för att den är så självklar. Pappans roll är inte alltid lika självklar. Därför vill jag försöka att ge Björn och Stella extra tid. För jag tror att ju mer tid man spenderar med sitt barn desto bättre lär man känna det. Och man knyter viktiga band bara av att vara nära varandra.
Och till alla som tror att pappan aldrig kan bli lika viktig som mamman. Det kommer han aldrig bli så länge ni tänker så. Mamman och barnet har ett slags självklart band. Men det är ju det som gör det så viktigt sedan att verkligen skapa ett band mellan barnet och pappan.
Nu skriver jag mycket om mammor och pappor. Inte om pappor och pappor eller mammor och mammor. Dels för att jag inte har någon aning om hur det ser ut i sådana förhållanden och lite för att jag tror att det är annorlunda.
ja jag förstår dig! sjölv har man ju en snart 4 åring och en 2 åring och man hinenr inget, du har ju en ännu mindre så det tar ju sin tid! hur mår ni då?kram
okej vad skönt :)
Allt bra med dig idag? :)
Du skriver sååååå bra!!
Jag tänkte nog att det där inlägget skulle kunna ge reaktioner... vilket iof är bra för det här är ett viktigt ämne.
Er lösning verkar bra och vi hade nog gjort likadant om vi hade haft den möjligheten. Men eftersom det inte fungerar i vårt fall hittar vi andra lösningar som hittills har fungerat alldeles utmärkt också som tur är. :)
Och jag håller med dig om att det är viktigt att skapa ett band till pappan (om det nu finns en villig pappa med i bilden). Här hemma är pappan huvudpersonen och jag är glad för den fina relationen mellan far och son.
Jag lovar :)
Bra inlägg. och speciellt det med pappan viktigt, tänker man pappan aldrig kan bli lika viktig som mammam blir han aldrig det heller :)
Gud vilken lyx, härligt!!!!
Din blogg, dina ord, dina tankar, dina åsikter. Tycker du ska kunna skriva vad du vill! På sin egen blogg behöver man väl inte vara helt pk o passa sig för vad man skriver heller?! Tycker en blogg är ett utmärkt forum för sina tankar o funderingar, känslor och upplevelser -som en dagbok, fast kanske mindre privat. En blogg är, enligt mig, bara mer intressant och rolig att följa om den är öppen och personlig, ärlig och utlämnande om både det goda och syrliga i livet.
Kram på dig! Ella säger puss Stella (eller nu sover hon men vi kan låtsas..)