- EGOWAR -

Förlossningsberättelse del 3
- Från Huddinge till Danderyd och själva förlossningen.

Så var vi äntligen på väg till Danderyds sjukhus. Vi blev mottagna av en trevlig tjej som också hette Tess. Dock tuggade hon tuggummi så jag blev irriterad. Men vid det här laget hade jag andra saker att tänka på. Mina värkar gjorde så ont.

12:45 var klockan när de skrev in mig. De kopplade in ett CTG och jag fick lägga mig i sängen i förlossningssalen. Det blev ett himla liv utanför med sirener. Efter ett tag kommer en smått stressad barnmorska/undersköterska/liknande in och säger att vi måste byta rum. De ska evakuera den här sidan av förlossningen. Tydligen brann det på våningen under. Jag hade för ont för att riktigt bry mig. Vi fick ett nytt rum och precis då fick de informationen om att det inte brann. Det var en hantverkare som skruvat i något rör.

14.00 Byter de skift. Jag får en skitsnygg barnmorska som heter Sigrid. Jag har galet ont vid den här laget och stör mig på deras fula glasprydnader. Jag säger till Björn att jag vill kasta ut dem genom fönstret.

Vi tog en sista bild på tjocka magen.

14.20 Testar jag på lustgasen. Jag förstår direkt hur den fungerar och den hjälper faktiskt! Skönt att kapa smärttopparna på något sätt. De undersöker igen och ser att huvudet är fixerat och att jag är öppen 5 cm.

14.25 I mitt förlossningsbrev skrev jag att jag ville att de skulle tipsa om ställningar som gör att arbetet går framåt. Och nu får jag testa att stå på knä i sängen. Lustgasen är bra för smärtan men mitt huvud är lite ur fokus. Jag vet att Björn sitter och är med mig. Men i mitt huvud så ser jag honom stå längst bort i rummet och kolla bort. Även om jag tittar och ser honom så försöker mitt huvud att få mig att tro att han tittar bort. Jag får samma känsla av barnmorskan. Det stör mig. Hade jag inte varit så klar i huvudet hade jag blivit jätteledsen. Men jag ber Björn hålla en hand på mig.

15.30 Jag står och går lite för att försöka få arbetet att gå fortare. Det känns tungt i svanken. Det börjar kännas riktigt jobbigt.

15.55 Jag får akupunktur i svanken. Det gör inte ont men efter ett tag känns det bara irriterande med nålarna och barnmorskan får ta bort dem. Det hjälpte inte så mycket tror jag.

16.15 Jag provar att sitta på pilatesbollen. Det är en ”aktiv” ställning som ger mycket, men som också kan vara riktigt jobbig. Jag känner att det är ansträngande men det är skönt att kunna vagga fram och tillbaka.

16.25 Även om det går framåt ganska fort så frågar barnmorskan om vi göra så att vattnet går. Eftersom jag fortfarande är öppen 5 cm så är jag sugen på att snabba på det lite.  Det visar sig att bebisen har bajsat i fostervattnet. Det känns ganska konstigt när fostervattnet går. Eller jobbigt snarare. Det är blött och gör ont på samma gång. De sätter även in ett värkstimulerande dropp.

17.28 De gör en undersökning till och jag har öppnat mig till 6 cm. Eftersom det var bajs i fostervattnet så sätter de en CTG-tråd på barnets huvud, så att de kan kolla att allt är bra. Barn kan bajsa i fostervattnet om de är stressade eller mår dåligt. Men det kan också vara helt normalt.  Jag känner hur det blir jobbigare och jobbigare. Jag hade så himla starka värkar innan de ens satte in det stimulerande droppet.  Det börjar kännas outhärdligt. Jag försöker använda lustgasen men känner att jag behöver något mer snart.

17.45 De tar bort det värkstimulerande droppet. Jag har så kraftiga värkar som det är ändå. Nu kommer vi överrens om att jag ska få en ryggmärgsbedövning. Jag är villig att göra vad som helst för att få smärtan att avta. Men jag frågar hur vi ska göra om värkarna skulle avta. Det är en risk man tar med en sådan bedövning. Men det kan också vara bra för värkarna eftersom man lyckas slappna av. De förklarar att man strunta i att fylla på den sedan om det skulle vara så. De ringer på en trevlig läkarkille som verkar jättesnäll. Dock känner jag mig allt annat än trevlig vid det här laget. Det gör ont. Barnmorskan och sköterskan böjer upp mina ben och läkaren lägger bedövningen 18.10.  Redan efter en kort stund så frågar sköterskan hur det känns. Och det känns helt underbart. Jag bara njuter. Det är helt fantastiskt. Jag förklarar det och blir helt förvånad när hon säger att bedövningen inte ens har nått sin fulla effekt ännu. Hon säger att hon hoppas att det ska bli ännu bättre. Jag blir nästan tårögd. Jag känner mig så himla tacksam och förklarar att bara det här hade räckt, resten är bonus.  Det enda jag kan tänka är att den här bedövningen är det bästa jag gjort.  Jag har ont men kan åtminstone slappna av, blunda en liten stund.

19.45 Nu har jag fått jobba själv en stund med värkarna och fått vila. Bedövningen har inte gjort att värkarna har stannat av, men de sätter ändå in ett dropp igen. De kollar med CTG-tråden på barnets huvud så att allt är okej.

Trött och sliten.

20.04 De höjer droppet. Björn får en säng som verkar uppskattas.

20.10 Jag vill ha ut barnet snart. Så jag sätter mig på pilatesbollen.  Nu kör vi! Dock gör det så himla ont.

20.24 Värkarna är så starka att de sänker droppet igen.

21.15 Nu tar ett skift över. Jag sitter på bollen och har överjävligt ont. De hälsar och är trevliga. Jag tänker ”spelar det någon roll om jag hälsar när de byter hela tiden”. De undrar hur länge jag har suttit på bollen. Jag orkar inte svara, dessutom har jag väl ingen koll på det. Men Björn svarar att jag suttit över en timme. De blir förvånade och imponerade. De undrar hur jag har orkat det. Jag tänker bara att jag vet väl inte hur länge man ska göra saker. Men tydligen hade jag jobbat på riktigt bra!

Vi lyssnade på två stycken playlists som jag gjort inför förlossningen.
En med peppig musik som jag älskar, och en med lugn musik som jag älskar. Inget jäkla Enya. Det hjälpte enormt mycket!

21.35 De stänger av droppet. Någonstans här så sätter de in en ny dos av ryggmärgsbedövningen. Det gör inte ont alls utan de bara för in genom en kanyl. Det känns lite kallt bara.  Jag är öppen 8 cm.

22.07 De kollar CTGn på barnet.

22.36 Jag känner mig illamående och har ett tryck över bröstet. Jag är öppen 10 cm nu, så jag har jobbat på bra.  Barnmorskorna är väldigt imponerade.

00.48 De får fylla på min dos med ryggbedövning igen. Det gör ont.

00.51 Jag tar lite lustgas också.

Lustgasen blev som för många andra, en kär vän. Nästbäst efter epiduralen.

01.00 Det kommer en läkare och tar ett blodprov på barnets huvud. Han heter Doktor Radek. Barnmorskan säger något i stil med att det är okej att ta lustgas och bli lite borta. Eller jag upplever att hon säger det. Jag tar lite mer än jag kanske behöver. Tänker att jag gjort mig förtjänt av det och dessutom står en läkare och kollar in mitt ofödda barns huvud. Blir lite skön i huvudet. Doktor Radek konstaterar att vi har ett väldigt blont barn. Jag försöker skoja och säga att det var ju tur. Eftersom både jag och Björn är väldigt blonda. Jag tror de ler för att vara hövliga. När doktor Radek går utbrister jag ”Läkaren var typ som Radar(kompis till Björn och mig)” och syftar på att Radar och Radek låter likt.

02.00 Jag får krystvärkar. Det fattar jag inte då, utan tycker bara att det gör för ont. Jag vill inte vara med längre. Tycker att barnmorskan är jobbig som ber mig hålla igen och sen ber mig pressa. Jag tror att jag ska få en hjärnblödning eller att ögonen ska ploppa ur. Känns lite överdrivet att pressa sådär. De frågar om jag inte tycker det är skönare nu att få jobba med kroppen. Jag vet inte jag.
Vid ett tillfälle känner jag hur en bit av huvudet krystas ut. Då tror jag nästan att bebisen har kommit. Men tydligen inte. Jag gör allt jag kan , försöker jobba precis som de säger att jag ska göra. Björn peppar såklart.

02.29 Helt plötsligt pressar jag igenom huvudet och kroppen kommer med hur smidigt som helst. Jag hör hur Björn reagerar och blir glad och rörd. Jag kan knappt tänka. Jag försöker samla mig. De torkar av barnet och lägger henne sedan på mig. Ett litet barn, som är mitt. Hon börjar snutta direkt på halsen. Jag påpekar att hon nog vill ha mat. Björn berömmer mig. Och jag får beröm av barnmorskorna också.
Så här skrev de i förlossningsjournalen ” En flicka framföds i framstupa kronbjudning med navelsträngen två varv löst runt halsen föres över huvudet. Mekigt fostervatten. Skriker inom 30 sek. VA 9,10,10. Förlossningen startades: spontant Förlossningen avslutades: Ej instrumentellt”

De försöker få ut moderkakan men den vill inte riktigt. Jag är så oerhört slut vid det här laget att jag blir irriterad. Jag tycker att de får snabba på sig. De kallar på någon slags chefsbarnmorska.

02.58 Jag lyckas snabbt krysta ut moderkakan med hjälp av chefsbarnmorskan.

03.15 De ska sy några få stygn. Jag tycker de är jättejobbiga.

04.00 Vi får en bricka med mackor och vi äter. Vårt lilla barn käkar på också.

05.22 De ber mig duscha och jag kan knappt stå upp. Jag har lite svårt att andas och kroppen känns som om den vore 94, 5 år. De har kollat och barnet ammar med rätt teknik. Hon gjorde det från första stund och jag blev så stolt.

Eftersom patienthotellet är fullt så får vi sova kvar i förlossningssalen. De har två sängar så vi får en varsin. De lägger vårt barn in mot väggen och jag får lägga mig bredvid. Det var en märklig känsla att ha sitt barn där. Dock var jag så totalt utpumpad, med knappt någon sömn de tre dagarna innan förlossningen startade, kraftiga värkar och ett hårt arbete, så jag kunde knappt förstå det. Jag kände bara glädje att hon äntligen var här.

06.30 Ungefär vid den här tiden blev vi lämnade ensamma. Vi skulle sova. God natt sa de. Det var jättekonstigt. Men vi försökte att vila. Jag vaknade hela tiden. Tittade på sötungen. Vid ett ögonblick minns jag att Björn och jag vaknade, tittade på varandra och log, sedan somnade vi om.

Jobba som undersköterska?
Letar du efter ett nytt undersköterska jobb? På MetroJobb kan du söka hundratals sjukvårdsrelaterade jobb! Välkommen in idag!