- EGOWAR -

Denna lista gör jag varje år.
2010
2009
2008


Höll du några av dina nyårslöften?
Nä, jag har som tradition att inte hålla något..tydligen.

Blev någon av dina vänner förälder i år?
Ja, massor! Världens babyboom. Och fler är på väg att bli!

Vilka länder besökte du?
Danmark och Grekland.

Är det något du saknar år 2011 som du vill ha 2012?
Egentligen inte. Pengar skulle dock inte sitta fel.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag fick barn, missade derbyn och hade ett kaffeuppehåll på nio månader.

Vad var din största framgång 2011?
Avslutade mina studier.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inget allvarligt som tur är!

Bästa köpet?
Biljetterna till Stone Roses i sommar.

Vad spenderade du mest pengar på?
Djurgår'n och en del grejer till Stella.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Självklart när vi fick vår dotter.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2011?
Ted Gärdestad - Så mycket bättre
Edward Sharpe and The magnetic zeros - Home
Båda påminner om min föredetta klass.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare!

Vad önskar du att du gjort mer?
Hängt mer med mina vänner. Det önskar jag alltid. Men det var också knepigare när man var höggravid.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit mindre godis under graviditeten (och efter...)

Hur tillbringade du julen?
Julafton spenderades hemma hos oss. Med mina föräldrar och Björns pappa med fru. Sedan har vi firat jul ett par gånger till.

Blev du kär i år?
Var redan kär.

Favoritprogram på tv?
Dexter, Californication, Carnivale.

Bästa boken du läste i år?
Ingen aning faktiskt.

Största musikaliska upptäckten?
Pinsamt nog vet jag inte. Känns inte som om jag har lyssnat på så mycket nytt i år.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Björn lagade en god middag till mig.


Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Bekvämt och gravidvänligt.

De bästa nya människorna du träffade?
Lite för att jag är blödig och lite för att jag inte träffade så mycket nya människor 2011 så svarar jag - Vår dotter ;)

Vi har fullt upp hela dagarna. Julen är en sådan högtid då man ska hinna med så mycket. Många är lediga och man vill passa på att umgås lite extra. Men det resulterar också i ganska fullproppade dagar. Speciellt när man har ett litet barn. Men det är såklart härligt att hinna spendera tid med sina nära och kära. Speciellt de man inte träffar så ofta. Jag ser extra mycket fram mot att träffa mina vänner från Lund, USA, Brasilien och Frankrike. Har nämligen så världsvana vänner förstår ni. Och alla vill ju träffa Stella såklart. Hon charmar alla. Och tänk vilken lycka att veta om att hon är så älskad av så många. Av vår släkt och vänner. Jag är glad att hon har många fina människor i sitt liv redan.


Min vackra dotter fotad av Annika

God jul mina vänner!
Det hinns liksom inte blogga så mycket med en lilltjej hemma.

I går kom våra föräldrar över och vi åt massvis med julmat. Det är så härligt att våra föräldrar kommer överens. Alla fick superfina julklappar och vi hade en underbar dag. Och jag tror nog att de flestas dag såg ut som vår. Julmat, Kalle Anka, Karl Bertil Jonsson, julklappsöppning, fika och ännu mer mat.
Nu softar vår lilla familj i soffan och jag fick tre helt underbara leenden av min dotter. Hon verkligen log och tittade mig i ögonen. De första två gångerna så missade Björn men sen fyrade hon av världens leende igen som han fick se. Underbara lilla skatt. Det var nog min finaste julklapp.
Snart ska vi packa ihop oss och fira ännu en jul med Björns syskon. Mysigt!

Bilder kommer såklart!

Idag är det match. Vi laddar redan upp här hemma!


Stella och jag laddar upp lite inför kvällens match.

Världens finaste person. Vi längtar till att få upptäcka livet tillsammans med dig lilla skatt.
Vi älskar dig.



Fotad av Annika

Oj oj oj. Har förstått att  det här med jämställdhet är väldigt känsligt.

Jag är glad att just jag och min sambo får möjligheten att vara hemma i två månader tillsammans. Jag är glad för vår och Stellas skull. Jag är glad att de kommer att kunna umgås mycket och intensivt så här tidigt i hennes liv. Det är vårt val och vi tror att det är väldigt bra. Det betyder inte att ni som inte vill/kan göra så inte är bra. Alla gör som de vill, eller kan. Men för oss tycker jag att det här blir så himla bra, och jag tycker det är lyxigt att kunna göra så.
Jag säger inte att era barn får sämre/inte får kontakt med sina pappor. MEN vad jag menade med mitt inlägg är att jag tror att det är lätt att ta all plats som mamma själv. Just för att den är så självklar. Pappans roll är inte alltid lika självklar. Därför vill jag försöka att ge Björn och Stella extra tid. För jag tror att ju mer tid man spenderar med sitt barn desto bättre lär man känna det. Och man knyter viktiga band bara av att vara nära varandra.

Och till alla som tror att pappan aldrig kan bli lika viktig som mamman. Det kommer han aldrig bli så länge ni tänker så. Mamman och barnet har ett slags självklart band. Men det är ju det som gör det så viktigt sedan att verkligen skapa ett band mellan barnet och pappan.

Nu skriver jag mycket om mammor och pappor. Inte om pappor och pappor eller mammor och mammor. Dels för att jag inte har någon aning om hur det ser ut i sådana förhållanden och lite för att jag tror att det är annorlunda.

"Men det är ju jobbigare att vakna upp i USA, Det ligger så sjukt off"
- Jag om att vakna upp bakfull.

Hallå där!
Nu har jag varit sådär dålig på att höra av mig. Men tiden räcker inte alltid till när man har en lillskrutta att ta hand om.
Förra veckan var min första vecka ensam med Stella på dagarna. Hon är väldigt snuttig och vill alltid vara nära, så då får man helt enkelt släppa allt annat. Men tack vare babymassage,sempers magdroppar, minifom och windi pysventil så är magen lite bättre! Stella får fortfarande sin jobbiga stund på kvällen/natten men den är kortare och inte alls lika intensiv som förut.

Något som känns så lyxigt är att Björn jobbar bara fyra dagar denna vecka, sedan är vi lediga tillsammans till mars! Jag är så stolt över att Björn kommer få knyta band till vårt barn så tidigt. Jag vill inte bli en sådan mamma som stänger ute barnets pappa. Jag förstår att många mammor tar chansen och blir allt för deras barn. Att vara "huvudförälder" och så får pappan ta rollen som sidekick. Jag förstår att det är en härlig känsla att vara nummer ett. Men det är egoistiskt. Jag vill dela det här föräldrarskapet och då får man backa ibland. Släppa in pappan. Låta pappan ta plats. Det tycker jag är viktigt.


Stella tar det lugnt i pappas knä.

Jag gjorde två förlossningsplaylists som vi spelade under förlossningen. Det var så värt det! Hade jättemycket hjälp av det. Lyssna på musik som man verkligen älskar. Valde mestadels sådana låtar som jag gillat väldigt länge i flera år. Inte alls så mycket ny musik. Låtar som man har många minnen till.
En playlist var peppig och en mer lugn.

Så detta lyssnade Stella på precis innan hon kom till världen. Och barnmorskan sa faktiskt att jag hade bra musiksmak!

MIN PEPPIGA PLAYLIST
Billie the vision and the dancers, Oasis, The Stone roses, Kraftwerk, Ian Brown, Kent, Anna Ternheim, The mamas and the papas, The Smiths, Debbie Harry, Pet shop boys, Ebba grön, Guns n roses, Mew, Blondie, Pulp, The nervs, Elvis Costello, La Bionda, Bonde do role, Flight of the Conchords, Peter Bjorn and John, The big pink, Thåström, Kasabian, Franz Ferdinand, Yeah Yeah Yeahs, Florence + the machine, Marshall Jefferson, The Cure, Gorillaz, Ultravox, Weeping Willows, Håkan Hellström, Lars Winnerbäck, Daniel Adams-Ray, Ted Gärdestad, Petter, Plura, September, Familjen, Rebecca & Fiona, Hot chip, Queen, Corey Heart, Patti Smith, Hoffmaestro, Veronica Maggio.


MIN LUGNA PLAYLIST
Coldplay, Oasis, The Stone roses, Nirvana, Bob Marley, Röyksopp, José Gonzalez, Ian Brown, Kent, Anna Ternheim, The Magic numbers, The Clash, Okkervil River, Franz Ferdinand, The Verve, Kate Nash, Florence + the machine, Bon Iver, Goldfrapp, The Smiths, Morrissey, The Streets, Gorillaz, Chairlift, Junior boys, Paul Weller, Kraftwerk, Carolina Wallin Pérez,Pontus och amerikanerna, The Who, JJ, Bat for lashes, Billie the vision and the dancers, Thåström, Pulp, Jenny Wilson, Miike Snow, Efterklang, The bear quartet, James, Simon and Garfunkel, R.E.M, Lykke Li, Prince, Kings of convenience, Junip, Lars Winnerbäck, Belle and Sebastian, Jens Lekman, Mumford and sons, Empire of the sun, The tallest man on earth, Syket, Glasser, The Knife, Erasure, Håkan Hellström.

Ni som kan. Passa på. Ni vet aldrig när det kommer att tas ifrån er. Passa på att sova på mage medan ni kan!
Jag älskar att sova på mage. Men när jag blev gravid så blev det såklart svårt att sova på mage. Man kan inte sova särskilt bra alls då faktiskt. Man börjar drömma om att få sova på mage. Fick chansen att ligga på mage då jag gick på gravidmassage en gång. Då hade de ett hål för magen. Det var typ bättre än massagen. Nu har jag sett fram mot att äntligen kunna sova på mage igen. Men jag har märkt ett nytt problem..Jag ammar ju.
Låt mig visa...

Hallå igen!
Tack än en gång för alla tips.
Vi har både babysitter och babygunga med massa olika funktioner. Stella gillar den sådär i ungefär fem minuter.
Vi har börjat få henne att ta napp nu. Det funkar som mysgrej men inte som tröst. Hon vägrar ta nappen om hon är upprörd. Hon har börjat få sempers magdroppar men vi ska köpa Minifom också. Vi masserar henne, bär henne på olika sätt som avlastar magen. På BVC senast fick vi en pip som man sätter där bak, då kommer gaserna ut. Jag tror att den funkar sjukt bra i alla fall, den gör nytta hur som helst! Och jag använder bärselen lite.

I går så åt vi middag hos bästa Adam och Tesan. Det var mysigt. Sedan fick B och S åka hem medan vi andra till Mariatorget. Vi är nämligen ett gäng som samlat ihop pengar till vår fina vän Tobbe. Hans tjej volontärarbetar i Indien (igen) och kommer vara borta hur länge som helst. Eftersom Tobbe var där i somras blev det lite knepigt ekonomiskt. Så vi samlat ihop pengar, knackade på dörren med fika och en gigantisk flygbiljett och sjöng Ja må han leva, sådär 6 månader för tidigt.  Men det är ju nu presenten behövs! En chockad och rörd vän blev oerhört glad. Bara någon timme tidigare hade han blivit uppringd av Timbuktu från Musikhjälpen och pratat om just att hans flickvän är iväg och volontärarbetar. MYSIG kväll! Jag var helt överlycklig för att få träffa mina fina vänner igen.

När jag kom hem var Stella sådär ledsen. Superjobbigt, men vi testade massage och pipen. Vi lindade henne i babyfilten och gav napp, sedan somnade hon och sov i över fyra timmar. Är så jäkla nöjd nu!


Mobilbild med gänget!

Den dåliga uppdateringen beror på att jag knappt ens hinner gå på toa om dagarna.
Ni är jättegulliga som kommer med tips och försöker hjälpa till så jag ska få lite sömn. Dock är det så att vi tror att skruttan har kolik. Det går i princip inte att passa på att sova när hon sover. Hon vaknar så fort man inte vaggar henne. Det har varit ett gäng riktiga kaoskvällar här. Alltså, jag tror inte ens att det går att beskriva hur frustrerande det är. Först tänkte jag att "Jaja, det är ju jobbigt med småbarn". Men så här ska det faktiskt inte vara. Man försöker ju med precis allt. Byta blöja, vagga, amma, prata, gå runt, kolla om hon är varm eller kall och så vidare i all oändlighet. Men när inget hjälper och hon gråter i princip hela sin vakna tid, då tror jag inte att allt är rätt. Då kan det faktiskt inte vara att vi är känsliga eller att vi inte vant oss vid småbarnslivet. Hon tar inte napp, vi försöker med det men hon blir bara mer sur. Och vi har en sån här babygunga som ska underlätta vaggandet, så man slipper bära själv hela tiden. Men den är inte så poppis heller (jag tänker inte ge upp). Det enda som hjälper ytterst lite när hon får sådana där utbrott är att bära henne och gå runt och gunga/vagga henne. Knappt det funkar. Jag ska till BVC med henne idag och fråga om hjälp.

I går på dagen var hon sådär också, inget hjälpte. Men däremot var natten helt underbar! Jag tror att den var en normal natt för barn i den här åldern. Visst vi fick vagga henne och hon sov på våra bröst stundtals, men vi kunde faktiskt lägga ner henne mellan oss. Och hon krampade inte. Först fick B sova 4 timmar medan jag hade henne. Sedan var vi vakna en stund tillsammans, sedan fick vi sova en stund allihop. Sedan vaknade B och kunde till och med ge henne nappflaskan! Jag fick nog 4-5 timmars sömn! Vi var helt överlyckliga när vi vaknade och bara låg och hoppades på att varje natt kunde vara så. Vi tycker inte det är jobbigt att vakna för att ta upp henne , byta blöja eller för att amma. Inga problem! Bara hon inte skriker konstant och inget kan lugna henne. Man blir så ledsen själv. Man vill ju kunna trösta sitt barn, och man vill ju absolut inte att hon ska ha ont!

Nu har jag fått skriva av mig lite! Dags att packa i ordning och åka till BVC. Sedan ska jag hem till min mamma som är ledig idag. Hon ska avlasta mig lite, känns guld värt!


Jag och min älskade dotter i finaste bodyn!

Kul att så många uppskattade min förlossningsberättelse!

I fredags var jag som sagt själv med Stella på kvällen. Hade nog den värsta kvällen på oerhört länge. Hon var grinig hela tiden och det enda som gjorde henne lite glad var om jag bar runt henne och vaggade. Efter typ sex timmar var jag helt slut. Gör gärna inte om det.
Men i går var hon hur lugn som helst istället. Vi spenderade kvällen med att kolla på serier och gosa med den lilla loppan.
I dag har vi haft besök av Johan och Gloria. De ville sno med henne hem! Stella har mest sovit men gjorde ett litet avbrott för att amma och bli bytt samt skrika lite. Hon vill gärna att man bär runt henne. Helst ska man inte sitta still utan vagga henne hela tiden.

Nu ska B laga lite tacopaj så får vi eventuellt besök av Jenny och Johanna senare!

Förresten börjar B jobba i morgon. Jag är faktiskt lite nervös. Undrar hur mycket det kommer att ta på krafterna att ha henne själv. Hon är verkligen världens finaste och oftast hur lugn som helst. Men när man behöver bära henne i flera timmar säger kroppen ifrån.



Vår älskade tjej, fotad av Annika.

Sista delen.
Läs även
DEL 1
DEL 2
DEL 3

Förlossningsberättelse del 4
- Vi hade fått en liten tjej.

07.30 Jag vaknar. En timmes ganska dålig sömn helt klart.  Vi har ett litet barn som ligger hos mig. Jag är trött. Men det går inte att sova längre. Det är ganska lyhört i förlossningssalen där vi fått sova. Jag hör hur en kvinna skriker. Jag säger till Björn att jag inte önskar att jag var henne. Vi ringer på klockan för att säga att vi är vakna.  Jag kan nästan inte stå upp, kan knappt sitta. Det trycker så vid bröstet och revbenen.  De undersöker och ser att livmodern dragit ihop sig bra. De ger mig lite nyponsoppa.

10.04 Känner fortfarande svårt att andas.

10.30 En läkare kommer för att titta till mig. Livmodern känns bra och allt ser bra ut. Jag får smärtstillande mot mina kraftiga eftervärkar.  De tror att jag fått muskelvärk efter de kraftiga värkarna och krystningarna.

14.00 Vi får komma till patienthotellet. Skönt att få komma dit. Björn hämtar mat åt oss. Det känns så gott att få äta riktig mat.
Vi hänger i sängen. Jag ammar. Vi kollar på lite serier som vi sparat ner på Björns dator. Vi har fått så oerhört många gratulationer via facebook, sms och liknande.  Vi blir alldeles rörda.  Vi somnar ganska tidigt. Jag får amma hela natten då lilla loppan inte vill att jag ska släppa taget om henne.

På söndagen känner vi oss pigga. Allt har gått över förväntan. Vi bokar om läkarbesöket som vi skulle haft på måndagen. Vi går dit och allt ser jättebra ut. Hon är stark i nacken. Vi bestämmer oss för att åka hem en dag tidigare.
Väldigt lyckliga är vi. Och allt känns så naturligt. Det känns skönt att komma hem. Nu är vi en familj.

 

Vi på patienthotellet.

Fredag.
Jag är så sjukt känslig numera. Alltså inte bara barn-relaterade grejer. Och inte bara angående saker som handlar om familjen, vilket är förståeligt. Men jag blir ledsen för allt möjligt. Minsta grej. Känner mig så patetisk som tycker synd om mig själv då och då. Det kanske har att göra med sömnbristen? Jag är väldigt lättväckt, och ni kan ju räkna ut hur det funkar när man sover med ett spädbarn.
Usch. Skulle vilja skriva ett peppigt fredagsinlägg men nej, vill gnälla av mig.
B är och dricker öl. Jag har en väldigt gnällig liten S (det tog alltså över 5 timmar för mig att skriva färdigt detta inlägg). En kompis har fest och jag saknar fasen alla mina kompisar. Det var så länge sen jag kunde gå ut och göra något. Har ju varit gravid i evigheter och nu är det ju inte direkt enklare. Jag är en social person och behöver träffa folk för att funka.

Nu ska jag byta lite blöja, amma, vagga och förhoppningsvis kunna kolla klart på The real football factories.

Puss.

I dag var jag tvungen att göra några ärenden, köpa de sista julklapparna. Vi kom fram till att det var bättre om Stella var hemma med B. Man ska ju helst inte vara i gallerior eller liknande med så små barn. Det var bland det jobbigaste jag gjort. Att vara ifrån mitt barn. Jag har ju aldrig varit ifrån henne. Jag grät. Även om hon sov hela tiden jag var borta. Det var så jobbigt. Jag vet att B gör världens bästa jobb med henne. Men det är känslan att vara halv. Sedan finns det stunder då inget duger förutom jag. Hon blir lugn på något vis. Eller som när hon vill bli ammad. Tvingade B att skicka SMS hela tiden med hur det gick. Kollade mobilen så fort jag fick chansen. Men allt gick bra. Jag sprang hem, tvättade händerna och tog lilltjejen i min famn.


Mamma, jag och Stella. Samma dag som vi kom hem från BB. Alla kör på randigt!

Nu kommer fortsättningen på min långa förlossningberättelse. Ni som orkar er igenom hela är ju värda en eloge. Det kommer faktiskt en liten och kort del 4 också.

Läs även
Del 1
Del 2

Förlossningsberättelse del 3
- Från Huddinge till Danderyd och själva förlossningen.

Så var vi äntligen på väg till Danderyds sjukhus. Vi blev mottagna av en trevlig tjej som också hette Tess. Dock tuggade hon tuggummi så jag blev irriterad. Men vid det här laget hade jag andra saker att tänka på. Mina värkar gjorde så ont.

12:45 var klockan när de skrev in mig. De kopplade in ett CTG och jag fick lägga mig i sängen i förlossningssalen. Det blev ett himla liv utanför med sirener. Efter ett tag kommer en smått stressad barnmorska/undersköterska/liknande in och säger att vi måste byta rum. De ska evakuera den här sidan av förlossningen. Tydligen brann det på våningen under. Jag hade för ont för att riktigt bry mig. Vi fick ett nytt rum och precis då fick de informationen om att det inte brann. Det var en hantverkare som skruvat i något rör.

14.00 Byter de skift. Jag får en skitsnygg barnmorska som heter Sigrid. Jag har galet ont vid den här laget och stör mig på deras fula glasprydnader. Jag säger till Björn att jag vill kasta ut dem genom fönstret.

 

Vi tog en sista bild på tjocka magen.

14.20 Testar jag på lustgasen. Jag förstår direkt hur den fungerar och den hjälper faktiskt! Skönt att kapa smärttopparna på något sätt. De undersöker igen och ser att huvudet är fixerat och att jag är öppen 5 cm.

14.25 I mitt förlossningsbrev skrev jag att jag ville att de skulle tipsa om ställningar som gör att arbetet går framåt. Och nu får jag testa att stå på knä i sängen. Lustgasen är bra för smärtan men mitt huvud är lite ur fokus. Jag vet att Björn sitter och är med mig. Men i mitt huvud så ser jag honom stå längst bort i rummet och kolla bort. Även om jag tittar och ser honom så försöker mitt huvud att få mig att tro att han tittar bort. Jag får samma känsla av barnmorskan. Det stör mig. Hade jag inte varit så klar i huvudet hade jag blivit jätteledsen. Men jag ber Björn hålla en hand på mig.

15.30 Jag står och går lite för att försöka få arbetet att gå fortare. Det känns tungt i svanken. Det börjar kännas riktigt jobbigt.

15.55 Jag får akupunktur i svanken. Det gör inte ont men efter ett tag känns det bara irriterande med nålarna och barnmorskan får ta bort dem. Det hjälpte inte så mycket tror jag.

16.15 Jag provar att sitta på pilatesbollen. Det är en ”aktiv” ställning som ger mycket, men som också kan vara riktigt jobbig. Jag känner att det är ansträngande men det är skönt att kunna vagga fram och tillbaka.

16.25 Även om det går framåt ganska fort så frågar barnmorskan om vi göra så att vattnet går. Eftersom jag fortfarande är öppen 5 cm så är jag sugen på att snabba på det lite.  Det visar sig att bebisen har bajsat i fostervattnet. Det känns ganska konstigt när fostervattnet går. Eller jobbigt snarare. Det är blött och gör ont på samma gång. De sätter även in ett värkstimulerande dropp.

17.28 De gör en undersökning till och jag har öppnat mig till 6 cm. Eftersom det var bajs i fostervattnet så sätter de en CTG-tråd på barnets huvud, så att de kan kolla att allt är bra. Barn kan bajsa i fostervattnet om de är stressade eller mår dåligt. Men det kan också vara helt normalt.  Jag känner hur det blir jobbigare och jobbigare. Jag hade så himla starka värkar innan de ens satte in det stimulerande droppet.  Det börjar kännas outhärdligt. Jag försöker använda lustgasen men känner att jag behöver något mer snart.

17.45 De tar bort det värkstimulerande droppet. Jag har så kraftiga värkar som det är ändå. Nu kommer vi överrens om att jag ska få en ryggmärgsbedövning. Jag är villig att göra vad som helst för att få smärtan att avta. Men jag frågar hur vi ska göra om värkarna skulle avta. Det är en risk man tar med en sådan bedövning. Men det kan också vara bra för värkarna eftersom man lyckas slappna av. De förklarar att man strunta i att fylla på den sedan om det skulle vara så. De ringer på en trevlig läkarkille som verkar jättesnäll. Dock känner jag mig allt annat än trevlig vid det här laget. Det gör ont. Barnmorskan och sköterskan böjer upp mina ben och läkaren lägger bedövningen 18.10.  Redan efter en kort stund så frågar sköterskan hur det känns. Och det känns helt underbart. Jag bara njuter. Det är helt fantastiskt. Jag förklarar det och blir helt förvånad när hon säger att bedövningen inte ens har nått sin fulla effekt ännu. Hon säger att hon hoppas att det ska bli ännu bättre. Jag blir nästan tårögd. Jag känner mig så himla tacksam och förklarar att bara det här hade räckt, resten är bonus.  Det enda jag kan tänka är att den här bedövningen är det bästa jag gjort.  Jag har ont men kan åtminstone slappna av, blunda en liten stund.

19.45 Nu har jag fått jobba själv en stund med värkarna och fått vila. Bedövningen har inte gjort att värkarna har stannat av, men de sätter ändå in ett dropp igen. De kollar med CTG-tråden på barnets huvud så att allt är okej.

Trött och sliten.

20.04 De höjer droppet. Björn får en säng som verkar uppskattas.

20.10 Jag vill ha ut barnet snart. Så jag sätter mig på pilatesbollen.  Nu kör vi! Dock gör det så himla ont.

20.24 Värkarna är så starka att de sänker droppet igen.

21.15 Nu tar ett skift över. Jag sitter på bollen och har överjävligt ont. De hälsar och är trevliga. Jag tänker ”spelar det någon roll om jag hälsar när de byter hela tiden”. De undrar hur länge jag har suttit på bollen. Jag orkar inte svara, dessutom har jag väl ingen koll på det. Men Björn svarar att jag suttit över en timme. De blir förvånade och imponerade. De undrar hur jag har orkat det. Jag tänker bara att jag vet väl inte hur länge man ska göra saker. Men tydligen hade jag jobbat på riktigt bra!

Vi lyssnade på två stycken playlists som jag gjort inför förlossningen.
En med peppig musik som jag älskar, och en med lugn musik som jag älskar. Inget jäkla Enya. Det hjälpte enormt mycket!

21.35 De stänger av droppet. Någonstans här så sätter de in en ny dos av ryggmärgsbedövningen. Det gör inte ont alls utan de bara för in genom en kanyl. Det känns lite kallt bara.  Jag är öppen 8 cm.

22.07 De kollar CTGn på barnet.

22.36 Jag känner mig illamående och har ett tryck över bröstet. Jag är öppen 10 cm nu, så jag har jobbat på bra.  Barnmorskorna är väldigt imponerade.

 

00.48 De får fylla på min dos med ryggbedövning igen. Det gör ont.

00.51 Jag tar lite lustgas också.

Lustgasen blev som för många andra, en kär vän. Nästbäst efter epiduralen.

01.00 Det kommer en läkare och tar ett blodprov på barnets huvud. Han heter Doktor Radek. Barnmorskan säger något i stil med att det är okej att ta lustgas och bli lite borta. Eller jag upplever att hon säger det. Jag tar lite mer än jag kanske behöver. Tänker att jag gjort mig förtjänt av det och dessutom står en läkare och kollar in mitt ofödda barns huvud. Blir lite skön i huvudet. Doktor Radek konstaterar att vi har ett väldigt blont barn. Jag försöker skoja och säga att det var ju tur. Eftersom både jag och Björn är väldigt blonda. Jag tror de ler för att vara hövliga. När doktor Radek går utbrister jag ”Läkaren var typ som Radar(kompis till Björn och mig)” och syftar på att Radar och Radek låter likt.

02.00 Jag får krystvärkar. Det fattar jag inte då, utan tycker bara att det gör för ont. Jag vill inte vara med längre. Tycker att barnmorskan är jobbig som ber mig hålla igen och sen ber mig pressa. Jag tror att jag ska få en hjärnblödning eller att ögonen ska ploppa ur. Känns lite överdrivet att pressa sådär. De frågar om jag inte tycker det är skönare nu att få jobba med kroppen. Jag vet inte jag.
Vid ett tillfälle känner jag hur en bit av huvudet krystas ut. Då tror jag nästan att bebisen har kommit. Men tydligen inte. Jag gör allt jag kan , försöker jobba precis som de säger att jag ska göra. Björn peppar såklart.

02.29 Helt plötsligt pressar jag igenom huvudet och kroppen kommer med hur smidigt som helst. Jag hör hur Björn reagerar och blir glad och rörd. Jag kan knappt tänka. Jag försöker samla mig. De torkar av barnet och lägger henne sedan på mig. Ett litet barn, som är mitt. Hon börjar snutta direkt på halsen. Jag påpekar att hon nog vill ha mat. Björn berömmer mig. Och jag får beröm av barnmorskorna också.
Så här skrev de i förlossningsjournalen ” En flicka framföds i framstupa kronbjudning med navelsträngen två varv löst runt halsen föres över huvudet. Mekigt fostervatten. Skriker inom 30 sek. VA 9,10,10. Förlossningen startades: spontant Förlossningen avslutades: Ej instrumentellt”

De försöker få ut moderkakan men den vill inte riktigt. Jag är så oerhört slut vid det här laget att jag blir irriterad. Jag tycker att de får snabba på sig. De kallar på någon slags chefsbarnmorska.

02.58 Jag lyckas snabbt krysta ut moderkakan med hjälp av chefsbarnmorskan.

03.15 De ska sy några få stygn. Jag tycker de är jättejobbiga.

04.00 Vi får en bricka med mackor och vi äter. Vårt lilla barn käkar på också.

05.22 De ber mig duscha och jag kan knappt stå upp. Jag har lite svårt att andas och kroppen känns som om den vore 94, 5 år. De har kollat och barnet ammar med rätt teknik. Hon gjorde det från första stund och jag blev så stolt.

Eftersom patienthotellet är fullt så får vi sova kvar i förlossningssalen. De har två sängar så vi får en varsin. De lägger vårt barn in mot väggen och jag får lägga mig bredvid. Det var en märklig känsla att ha sitt barn där. Dock var jag så totalt utpumpad, med knappt någon sömn de tre dagarna innan förlossningen startade, kraftiga värkar och ett hårt arbete, så jag kunde knappt förstå det. Jag kände bara glädje att hon äntligen var här.

06.30 Ungefär vid den här tiden blev vi lämnade ensamma. Vi skulle sova. God natt sa de. Det var jättekonstigt. Men vi försökte att vila. Jag vaknade hela tiden. Tittade på sötungen. Vid ett ögonblick minns jag att Björn och jag vaknade, tittade på varandra och log, sedan somnade vi om.

 

Världens mest underbara varelse lades upp på mitt bröst.

Nu börjar nära och kära fråga vad vi och vår lilla skatt önskar oss i julklapp.
Så därför lägger jag upp en önskelista här på bloggen. Vi förväntar oss verkligen inte en massa saker. Men det är bättre att lägga upp lite olika saker än att få samma julklapp av alla.


VI
Dubbelvåffeljärn
Sås/bålslev med pip
Tvshops Shark Press and Refresh
Bidrag till vår resa till Manchester
Tallrikar Swedish Grace, i färgen äng.
Mateus-porslin
Saker vi kan göra tillsammans

JAG
Bidrag till resan till Manchester
Bidrag till säsongskort i fotbollen
Hårklipp + färgning
Färgning/noppning av bryn + färga ögonfransarna
Boken ”Felicia försvann” av Felicia Feldt

Presentkort:
H&M
Twilfit/Change
Urban outfitters
Hemtex

STELLA
Ergonomisk bärsjal
Babyvakt med bild
Bepanthen/Inotyl (kräm mot röd bebisrumpa)
Kräm mot torr hud för barn
Refill till blöjhinken (http://www.jollyroom.se/sangenic-refill-kassett-1-pack-hp.html)
Barnkammarbökerna

Vill bara tacka alla som röstade på mig i tävlingen. Dock räckte det inte den här gången men ni är bäst allihop!

I dag tog vi en lite längre promenad i kylan. Jag tycker det är lite knepigt att veta hur mycket man ska klä på Stella. Vi känner ju såklart med handen hur varm hon är, men ändå. Man är väl nojjig. Jag är ingen hönsmamma direkt, men jag oroar mig ändå hela tiden. Man tänker att man ska sluta oroa sig när man gått över vecka 12 i graviditeten. Då man går  in i den "säkra" delen. Men man slutar ju aldrig oroa sig. Det är precis som alla säger, att det känns som om man lever med hjärtat på utsidan av kroppen när man får barn.

Tror förresten att jag åkt på en förkylning. Med två stora duntäcken virade runt mig sov jag ett par timmar på eftermmiddagen. Det var så skönt. Med bara en liten amningspaus. Tack världens bästa sambo.


Älskar er.

I dag kl.16.00 avslutas en tävling som jag är med i.


Så här är det. Min blogg och nio andra blev utvalda av 1000 bloggar. Av oss tio kommer fem stycken att få hålla en tävling för Nelly.  Så för att jag ska kunna tävla ut ett presentkort behöver jag bli topp fem av oss tio bloggar.

Om jag får chansen att tävla ut ett presentkort så får jag även själv ett presentkort hos Nelly. Skulle vara toppen nu när inget i hela garderoben passar.

Kort och gott. Gå in på denna facebook-länk och rösta på mig, Therese Andersson.

Kramar!


Röstar ni på mig blir jag så här glad som Jenny var en gång!

I dag har vi varit hemma hos mina föräldrar och  träffat min bror med familj, mina kusiner och moster. Supermysigt! Men nu är Stella trött och vilar här bredvid mig.



Men jag behöver er hjälp! Jag har ju legat först ett tag, men nu är jag inte ens topp fem. Kom igen! Jag vet att ni kan!

Så här är det. Min blogg och nio andra blev utvalda av 1000 bloggar. Av oss tio kommer fem stycken att få hålla en tävling för Nelly.  Så för att jag ska kunna tävla ut ett presentkort behöver jag bli topp fem av oss tio bloggar.

Om jag får chansen att tävla ut ett presentkort så får jag även själv ett presentkort hos Nelly. Skulle vara toppen nu när inget i hela garderoben passar.

Kort och gott. Gå in på denna facebook-länk och rösta på mig, Therese Andersson.

Nu har vi haft besök av Annika, Magnus och Jonas. Supermysigt! Vår skatt blev fotad och sen drack vi glögg och åt julfika. Supermysigt! Jag drack en glögg med 2,25 procent alkohol i, alltså oerhört lite. Men det är det starkaste jag har druckit på nio månader. Håller mig utan starkare drycker ett tag.
Nu gosar vi med lilla loppan och kollar hockeyn.

Rösta gärna på mig, Therese Andersson på den här facebook-länken.
Blir jag en av de fem stycken med flest röster får jag lotta ut ett presentkort hos Nelly till er som läser bloggen!

PUSS!


Annika, Johanna, Jag och Jenny på fest hos mig sommaren  2010.

Blir ett snabbt inlägg! Annika är här när som helst och ska fota vårt lilla barn. Vi får se hur det går i de här ganska kassa ljusförhållandena. Men hon är duktig, så det löser sig nog!

Om ni vill vara snälla får ni gärna rösta på mig på facebook HÄR . För då kan jag få lotta ut ett presentkort hos Nelly till er, och det vill ni va? Dessutom får jag också ett presentkort, så då blir jag ju superglad.

PUSS!

Hallå mina vänner!
Nu är det så här att jag undrar om ni vill tävla om ett presentkort hos Nelly?

Så här är det. Min blogg och nio andra blev utvalda av 1000 bloggar. Av oss tio kommer fem stycken att få hålla en tävling för Nelly.  Så för att jag ska kunna tävla ut ett presentkort behöver jag bli topp fem av oss tio bloggar.

Om jag får chansen att tävla ut ett presentkort så får jag även själv ett presentkort hos Nelly. Skulle vara toppen nu när inget i hela garderoben passar.

Kort och gott. Gå in på denna facebook-länk och rösta på mig, Therese Andersson.

Alla som gör det hamnar i himlen och får tusen pussiga kattungar på sig...typ!

Oj, har det redan gått en vecka sedan vi skulle "in på undersökning" och fick åka till förlossningen.
Tiden har gått fort. Men samtidigt känns det så länge sedan. Dagarna har gått in i vandra trots av vi faktiskt haft mycket för oss. Vi har haft mycket besök och farit runt. I går var det hemmadag och i dag med. Vi behöver det. Jag får inte så mycket sömn och nu har halsen börjat ömma lite.

Skruttan ligger och sover nu. Till och med Izzie har vågat sig fram. Hon har varit mycket tveksam till vad vi har tagit med oss hem. Hon är nyfiken men vet inte hur hon ska tolka bebisen. När vi dessutom har haft massa folk över så har hon hållt sig undan.

Nu har min älskling börjat spela julmusik i köket så jag får väl kila in och hjälpa honom med lussebullarna.


Jag och Izzie testade barnvagnen lite dagarna innan födseln så vi visste att den var okej.
Den fick toppbetyg av Izzie!

Här kan ni läsa del 1.

Förlossningsberättelse del 2
- Undersökning och konstaterande.

När vi kommer till Specialistmödravården så förklarar vi lite kort varför vi är där. Jag får lägga mig i ett rum på en brits och de kopplar in CTG på mig. Det är band som man har på magen, som mäter bebisen hjärta och där man också kan se mina förvärkar. Jag oroade mig lite. Tänk om förvärkarna skulle sluta nu. För de gick ju faktiskt ner periodvis. Dagen innan var det längsta uppehållet på en timme. De skulle tro att jag bara var orolig eller att jag inte hade så himla ont. Jag låg en stund och försökte slappna av.  Efter en stund kom en riktig värk. Jag kved och försökte andas. Inte så långt efter kom en till. Barnmorskan kom in i rummet och tittade. Hon såg min andning och hur jag liksom inte kunde ligga still av smärta. Hon utbrast ”Det ser ut på dig som om du ska föda barn, det kanske är på gång?”.  Jag tänkte ”Visst, eller så har jag bara låg smärttröskel helt enkelt” men jag log bara tillbaka.  Sedan fick jag fler värkar. Barnmorskan kollade på apparaten och äntligen fick jag höra det jag ville. Hon påpekade att jag hade väldigt kraftiga värkar och att hon såg att de gjorde väldigt ont. De höll i sig väldigt länge.  Och tydligen kom de ungefär med fem minuters mellanrum, och höll i sig i över två minuter.  De hann inte avslutas riktigt innan de började igen. Inte konstigt att jag hade ont! Jag kände sådan glädje då. Jag hade faktiskt ont, det var inte bara inbillning eller att jag tyckte synd om mig själv. Barnmorskan ville göra en undersökning för att se om jag hade öppnat mig något.  Alla sömnlösa nätter och smärtsamma värkar hade gett resultat. Jag var öppen 3-4 cm. Hon sa att det var på gång och att hon skulle ringa till förlossningen. Jag och Björn bara kollade på varandra och log. Var det alltså i dag det skulle bli av. 
Tyvärr visade det sig att Huddinge hade fullt. De skulle komma in en kvinna som skulle föda för tidigt från Södertälje som behövd rummet. Självklart förstod vi. Jag fattade nog inte fortfarande att jag också skulle föda barn. Vi kunde få hennes plats på Södertälje. Men jag kände bara att jag inte ville det. Vi har inga förutfattade meningar om sjukhuset. Men det är så fruktansvärt långt för oss. Vi ville se vad det fanns för alternativ. Barnmorskan föreslog Solna. Jag vet att jag är sjukt fånig, men jag vill inte föda barn i Solna. Det är ju aik-land för et som inte är insatta. I stället tänkte vi prova att ringa Södersjukhuset (för bajen bryr vi oss helt enkelt inte om). De hade fullt.
Men när vi ringde till Danderyd så blev vi varmt välkomna. Det kändes bra. Vi hade haft vår föräldrarutbildning på Danderyd och de kändes oerhört professionella.  Så där var vi. Vi skulle alltså in till Danderyds förlossning. Jag hade extrema värkar. Men vill göra det bästa av situationen. Eftersom jag inte hade fått tillräckligt med sömn så kunde jag i alla fall få i mig mat. Vi åt vår ”sista måltid” som ickeföräldrar på Coops parkering i Västberga. Maten bestod av Mc donalds.

I dag har vi äntligen en riktig softardag. Vi har haft mycket besök, varit på återbesök, fått hembesök av BVC och så vidare. Men i dag har vi bara varit vi, lilla familjen. Det är underbart!
I natt fick jag dessutom sova lite eftersom Stella kunde sova och inte behövde ligga klistrad mot mina bröst. Så 3 timmar sömn fick jag nog lätt! Efter frukost kunde jag lägga mig några timmar också. Medan B och S spelade FIFA.
Vi har promenerat lite i dag också, trodde att vi skulle blåsa iväg!

Mjölken har ju runnit till och jag förväntade mig en enorm smärta. Visst gör det ont, men jag har hört att det ska göra sinnessjukt ont att amma. Än så länge är det lugnt. Det gör bara lite extra ont på ett ställe under högra bröstet.