- EGOWAR -

Vad kul att ni kommenterar förra inlägget!
Alla får givetvis tycka som de vill, men jag vet ju att jag har rätt ;)
Skämt och sido. Tänkte klargöra lite också. Och reflektera.

Precis som Malin skrev så är det här med blått och rosa nytt. Man kan läsa i äldre böcker/tidningar hur till exempel blått inte passar sig för en pojke. Har letat förgäves men hittar inte källan just nu. Så till alla där ute som påstår att det "alltid" ha varit blått till killar och rosa till tjejer, har fel. Det är inget barn behöver.

Givetvis tycker jag att klänningar ska vara lekvänliga. Däremot är många klänningar, precis som Fia skrev snäva, svåra att klättra i osv. Det gör ju att barnet hindras från att klättra. Och jag tycker såklart att barn ska få leka i alla kläder, även fina små klänningar. Men alla låter inte sina barn göra det. Jag har vänner som jobbar på förskola, och jag har själv hört samma sak. Mammor (för av någon anledning är det oftast mammor) som säger åt sina flickor att inte förstöra sina fina klännigar, att de inte får bli skitiga. Eller helt enkelt barn som inte är med och leker för att de "inte vill smutsa ner den fina klänningen".
Och jag fattar att man är rädd om vissa kläder. Man kanske har lånat något för att gå på bröllop eller vad fan som helst. Men då får man väl ta med sig ombyte om det är under en längre period. Men det jag pratar om handlar om vardagen.

Och såklart man får ha klänning på flickor utan att känna sig dålig ur ett genusperspektiv. Men det handlar om att öppna för andra alternativ. Det behöver inte vara självklart att ta på sin dotter rosa. Eller sin son blått.
När jag handlade kläder till vår kommande unge för några veckor sedan, fanns det mesta i pojk - och flickvariant.
Samma tryck fanns i rosa och blått, eller rött och blått. Bredvid de ljusblå/mörkblå bebissockarna låg ljusrosa/mörkrosa. Fanns något i en annan färg som gul, så fanns inga alternativ.
Det hade varit så enkelt att göra som precis alla andra då. Att bara ta de blå alternativen till sin son, eller de rosa till sin dotter. För det var ju upplagt för det. Alla andra gjorde ju det.  Samma sak gäller när man handlar åt någon annans barn. Det blir oftast den enkla vägen. Att ta dockan eller leksaken i rosa till flickan, för då har man ju gjort det som förväntas. Man har i alla fall inte gjort fel. Sen när barnen blir stora och önskar sig specifika saker, då är det ju svårt att vara alternativ till det. Men man kan ju försöka. Ibland händer det ju att vi vuxna får en present som man kanske inte önskat sig, men upptäcker att man tycker väldigt mycket om. Och uppskattar.
Barn mår inte dåligt över att få alternativ.

Personligen väljer jag till exempel kläder till vårt barn, efter vad som är finast/snyggast i mitt tycke.
Precis som att något kan bli för sockersött så tycker jag många kläder som riktar sig till pojkar är fula. Tråkiga färger och fula tryck.


Min kusin Emma och jag när vi var lite yngre.