- EGOWAR -

Ibland är det svårt att veta vad man ska blogga om. Oftast skriver jag bara av mig. Berättar om något kul som har hänt eller om hur dagen varit. Ibland om något som upprör mig.
Men vad vill ni läsa om egentligen?

Ska jag skriva mer om graviditeten, huset, genus, katten, kärleken, Djurgår'n, pyssel, musik, foto, recept?
Boktips? Filmtips? Musiktips? Graviditetstips?
Vill ni se mer bilder, mer text?




Så här såg jag ut vid klockan 02.45 den 20 augusti. På väg hem från bröllop.

Så var man uppe i ottan igen.
Den senaste tiden har jag haft en hel del sådana här nätter. Jag vaknar precis vid 03.00 och sedan kan jag inte somna om. Vanligtvis vaknar jag kanske 1-5 gånger per natt. För att kissa eller för att jag inte kan ligga bekvämt. Men det här är något annat. Jag kan inte somna om vad jag än gör. Även om jag många gånger är väldigt trött. Försöker min kropp vänja sig?
Just i natt blev det ju inte bättre av att sambon blev helt galen när jag skulle gå upp på toa vid 03.00. Han hade någon konstig dröm och blev livrädd. Så i två timmar har jag legat och lyssnat på hans andetag. Klappat på honom om han vaknat till. Jag vet, det är väl fånigt. Men jag älskar honom så mycket, vill bara att han ska ha det bra. Därför har jag knallat ner till soffan nu. En knäckemacka och ett glas varm mjölk. Kan funka.

Vår katt Izzie kom upp i sängen i går när vi skulle sova. Det är riktigt ovanligt. Hon kan komma upp en snabbis och gå runt lite, eller komma upp och väcka oss på morgonen. Men hon la sig vid mig och sov enda tills B skrämde livet ur henne där vid 03.00. Stackars lilla kisse. Funderar på varför hon ville lägga sig vid oss. Hon kanske var orolig.
Det har ju vi andra två varit i natt i alla fall. Men det är väl inte fullmåne?

Jag är riktigt dålig på att göra saker i min egna hemstad Stockholm. Jag skulle vilja bli bättre på det.
Här kommer min lista på saker man borde ha gjort i Stockholm. Fyll gärna på! Man glömmer ju så lätt det man vet som Strindberg skrev en gång.

Fotografiska - Ett besök till Fotografiska borde väl vara givet för alla Stockholmare. Jag har gjort ett enda besök. Pinsamt. Men som tur är så fick jag ett presentkort på Fotografiska av mina fina vänner som jag tänkte använda.

Gondolen - Jag har aldrig varit där. Det är ju lite pinsamt. Dit ska jag definitivt gå när plånboken och tiden tillåter!

Chezt - En underbar och mysig klädbutik på Odengatan. Jag kanske är lite partisk eftersom det är min svägerska som driver butiken, men det är ett måste att kika in!

Humlan - Att ha picknick på sommaren i Humlegårdsparken är bland det mysigaste som finns.

Södra teatern och Mosebacke - Antingen ta en öl på Södra bar och hänga på deras sköna terass. Eller äta en god middag på Mosebacke med utsikt över Stockholm.



Vilka är era guldkorn i Stockholm?

Med anledning av att Arne Hägerfors snackat om sport och tjejer i Aftonbladet, så har Aftonbladet en undersökning på deras hemsida. Frågan är "Är fotboll för komplicerat för kvinnor?"
Sist jag kollade var svaren JA, 47% och NEJ, 53%. 2021 personer hade röstat. Det verkar dock som att Aftonbladet har tagit bort omröstningen nu. Jag hittade den i alla fall inte.

För det första, vad är det för jävla frågeställning?
Vad sägs om att vi byter ut kvinnor mot ord som muslimer eller judar eller varför inte mörkhyade. Känns det okej att skriva en sådan frågeställning då?

Dessutom uttalar sig någon tjej "Tjejer kan visst förstå fotboll, vi är bara intresserade av mer intellektuell stimulans".
Snacka om att prata ner sitt eget kön. Vi sportintresserade tjejer är alltså inte intresserade av intellektuell stimulans? Vi är lite dummare då eller?
Sport är för män och...Sex and the city är för tjejer då eller?


Jag, Johanna, Annika och Jenny. Lika dumma som män.
Stackars min ofödda dotter som jag kommer att ta med på fotboll i framtiden.

En konstig, men härlig grej med graviditeten, är att ibland kan man få en sån skön känsla i kroppen. Jag har fått så några få gånger. En enormt stark välbehagskänsla sprider sig och allt är precis helt perfekt just i stunden. Varje andetag är helt jävla underbart. Man blir helt hög. Det går inte att beskriva.
Jag fick så alldeles nyss. Satt och tänkte på hur vår jul blir. Att vi faktiskt kommer ha en liten knodd då. Och hur allt kommer förändras. Hur mysigt vi ska ha det. Första julen som en riktig familj.

Mina tankar: Jag har aldrig varit en person som svettas särskilt mycket. Men för några dagar sedan började det komma. Absolut inte mycket, men väldigt oväntat och svårt att styra över. Jag har läckt lite mjölk i några veckor men för ett par dagar sedan har det kommit mycket oftare och mer. Inte så farligt egentligen, den är helt genomskinlig och det kommer mest på kvällen tror jag. Kommentarerna fortsätter på hur stor min mage är. Jag ska leta upp bilden på min mamma när hon väntade mig, så ska ni få se på något stort! De flesta män som påpekar hur stor min mage är har faktiskt större magar själva. I går kom en väldigt märklig rörelse i magen. Det kändes som en hand eller fot som liksom stannade kvar och nästan nöp till.
I nuläget håller vi på att skruva lite spjälsäng, skötbord och sånt. Börjar kännas mer verkligt. En garderob till plommonet är redan ordnat. Nu har jag stuvat in alla kläder i storleksordning och proppat in resten av sakerna. Skönt att ha bebisprylarna samlade i ett skåp istället för i hela huset.



Bebis: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med.

Mamma:Nu ligger slutspurten framför dig. Den tredje och sista trimestern börjar kring vecka 29 och pågår till vecka 40 (och ibland längre). De flesta kvinnor ökar i vikt med ungefär 5 kg denna period. Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det.

Pappa: Nu kan du få se en liten fot puta ut på magen. Försök att fånga den! Ditt barn kan känna om mamma är stressad eller orolig. Ge din kvinna lite massage eller fyll badkaret med varmt vatten för ett avslappnande bad. Oron på natten ökar, det kan vara svårt för den blivande mamman att ligga på rygg, barnet trycker mot kroppspulsådern och det kan ge yrsel och illamående.


Informationen är hämtad från Familjeliv, Growing people och Babycenter.

Ingen säger att man kommer känna sig som en kossa när man läcker mjök då och då. Det är en skum känsla..

I kväll ska vi äta kräftor här hemma. Traditioner är till för att upprepas! Dock åt jag kräftor för första gången (på riktigt) förra året. Har aldrig gillat det innan. Men man kan väl ändra sig? Det borde folk göra oftare.
Vi får se om vädret tillåter oss att sitta ute eller om vi får trängas ihop i vardagsrummet. Jag tror att det blir kul i alla fall!
Nu ska jag och Jenny handla det sista och sen blir det till att dekorera innan resten av gästerna kommer!

Hoppas ni får en fin helg!


Så här såg vi ut när vi trängdes ihop på Johannas balkong förra året. Med två skeptiska skottar.

Man vill ha äppelmos. Så får man det här SMSet. Tur att man har fina vänner. Till exempel sådana som Fia som gör äppelmos till en stackars tjockis.

Vad kul att ni kommenterar förra inlägget!
Alla får givetvis tycka som de vill, men jag vet ju att jag har rätt ;)
Skämt och sido. Tänkte klargöra lite också. Och reflektera.

Precis som Malin skrev så är det här med blått och rosa nytt. Man kan läsa i äldre böcker/tidningar hur till exempel blått inte passar sig för en pojke. Har letat förgäves men hittar inte källan just nu. Så till alla där ute som påstår att det "alltid" ha varit blått till killar och rosa till tjejer, har fel. Det är inget barn behöver.

Givetvis tycker jag att klänningar ska vara lekvänliga. Däremot är många klänningar, precis som Fia skrev snäva, svåra att klättra i osv. Det gör ju att barnet hindras från att klättra. Och jag tycker såklart att barn ska få leka i alla kläder, även fina små klänningar. Men alla låter inte sina barn göra det. Jag har vänner som jobbar på förskola, och jag har själv hört samma sak. Mammor (för av någon anledning är det oftast mammor) som säger åt sina flickor att inte förstöra sina fina klännigar, att de inte får bli skitiga. Eller helt enkelt barn som inte är med och leker för att de "inte vill smutsa ner den fina klänningen".
Och jag fattar att man är rädd om vissa kläder. Man kanske har lånat något för att gå på bröllop eller vad fan som helst. Men då får man väl ta med sig ombyte om det är under en längre period. Men det jag pratar om handlar om vardagen.

Och såklart man får ha klänning på flickor utan att känna sig dålig ur ett genusperspektiv. Men det handlar om att öppna för andra alternativ. Det behöver inte vara självklart att ta på sin dotter rosa. Eller sin son blått.
När jag handlade kläder till vår kommande unge för några veckor sedan, fanns det mesta i pojk - och flickvariant.
Samma tryck fanns i rosa och blått, eller rött och blått. Bredvid de ljusblå/mörkblå bebissockarna låg ljusrosa/mörkrosa. Fanns något i en annan färg som gul, så fanns inga alternativ.
Det hade varit så enkelt att göra som precis alla andra då. Att bara ta de blå alternativen till sin son, eller de rosa till sin dotter. För det var ju upplagt för det. Alla andra gjorde ju det.  Samma sak gäller när man handlar åt någon annans barn. Det blir oftast den enkla vägen. Att ta dockan eller leksaken i rosa till flickan, för då har man ju gjort det som förväntas. Man har i alla fall inte gjort fel. Sen när barnen blir stora och önskar sig specifika saker, då är det ju svårt att vara alternativ till det. Men man kan ju försöka. Ibland händer det ju att vi vuxna får en present som man kanske inte önskat sig, men upptäcker att man tycker väldigt mycket om. Och uppskattar.
Barn mår inte dåligt över att få alternativ.

Personligen väljer jag till exempel kläder till vårt barn, efter vad som är finast/snyggast i mitt tycke.
Precis som att något kan bli för sockersött så tycker jag många kläder som riktar sig till pojkar är fula. Tråkiga färger och fula tryck.


Min kusin Emma och jag när vi var lite yngre.

Otroligt uttjatat ämne egentligen. Men ibland blir jag chockad. I just genusfrågor tror jag, konstigt nog, att de flesta innerst inne tycker som jag. Bara att de inte själva har tänkt på det. Jag vet, vilken hybris.

Men många idag är faktiskt överrens om att blå och rosa kan användas av både flickor och pojkar. Det är inte så konstigt att sätta på sin son en rosa t-shirt. Och det är inte så märkligt med något blått till en flicka.
Genus handlar om så otroligt mycket mer än färg. Men det tänker jag inte gå in på i det här inlägget.

Vi har köpt en del kläder till vårt barn. Hälften innan vi visste vilket kön vårt barn skulle få. Vi köpte helt enkelt kläder utifrån vad vi tyckte var fint. En del mer typiskt "flickiga" som en rosa body med blommor och fåglar. Ett par andra mer typiskt "pojkiga" som ett par blå hängselbyxor med en hund på. Och jag är inte emot rosa eller blått. Jag välkomnar alla färger.  Barn är färgglada. Jag älskar regnbågsfärgade barnkläder. Jag tycker om när ett barn lyser av färg, det speglar barnet.
Men när en del frågar om vi vet vad det blir för kön (vilket precis alla frågar) och vi svarar en tjej. Då har många en tendens att direkt ställa frågor som "Å har ni köpt massa fina rosa kläder då?" eller "Vad kul! Då kan ni ju börja köpa kläder" eller "Å vilka söta klänningar man kan köpa då". Jag vet att dessa personer inte menar något illa. Men hur kan man inte förstå, att man redan innan barnet är fött, har föreställningar om hur barnet ska bli. Man sätter barn i fack. En tjej inneär söta kläder. För flickor är söta. De behöver inte lekvänliga kläder, för de är skötsamma. De leker inte som pojkar gör ändå. Hur man nu kan göra det i små klänningar som man inte får smutsa ner?

Barn är fantastiska. De har en förmåga att anpassa sig något otroligt. De vill passa in. De vill göra rätt. Och våra förväntningar påverkar barn. I allt. Förväntar man sig att ett barn ska hitta på jäkelskap hela tiden, så ger vi den rollen till barnet. Och sen undrar vi varför barnet aldrig kan sköta sig.

Jag kommer inte strunta att sätta på min dotter klänning. Jag kommer inte utesluta rosa. Jag vill ha alternativ.
Inte bara gullig. Inte bara tuff. Inte grå. Jag vill ge mitt barn alla möjligheter och inte bara en.
För tids nog så kommer hon ändå att bli påverkad. Hon kommer att få höra att hon inte kan spela fotboll för att hon är tjej. Att det är okej att killar tafsar, för killar gör sånt i den åldern. Hon kommer att få höra att hon är en slampa för att hon har hånglat med någon kille. Hon kommer uppmanas att alltid göra rätt och sköta sig. Hon kommer att få höra miljontals gånger att hon är en tjej.
Det behöver hon ingen rosa klänning för att veta.


Skärmdump som jag tog på en hemsida för barnkläder.

Pojkar har långärmad body med tufft tryck i olika färger.
Pojkar är bland annat busig, cool, stor, rolig och klätterapa.

Flickor är däremot busig, trollunge, gullig, söt och liten.

Hur kan de vara olika stora när det är samma storlek?
Killar är stora, tjejer är små.

Och givetvis...färgerna.

90 dagar kvar. En tredjedel av graviditeten kvar ungefär.







Mina tankar: För ett tag sedan började jag känna sparkar på ett annat sätt. Förut har man känt på ett ställe. Men nu kan jag känna att det sparkar på två ställen samtidigt. En vilding där inne.
Nu börjar det kännas dags att ordna allt. Se till att få ordning på saker innan barnet kommer. Vi måste fixa spjälsäng,vagn,babyskydd och mer. Det känns som om man vill börja få klart det. Även om det är tre månader tills jag är beräknad att föda. Man vet ju liksom aldrig.



Bebis: Om du känner rytmiska fosterrörelser nu, kan det mycket väl vara hicka – vilket är vanligt denna vecka och under resten av graviditeten. Anfallen av hicka brukar inte vara så länge och går över av sig själva.
En del barn lägger sig tillrätta redan nu med huvudet nedåt. Även om det börjar bli trångt kan barnet slå kullerbytta i livmodern.

Mamma: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.

Pappa: Studier har visat, att pappans attityd har stor inverkan på hur amningen går. För förstagångspappor kan det vara bra att läsa om grunderna för amning så du kan ge din partner bästa möjliga stöd senare. Din partner kommer att behöva mer stöd än vanligt, särskilt de första veckorna.
Forskning har visat att de kvinnor som haft med sin partner i förberedelserna och vid förlossningen får en mindre smärtsam förlossning med färre medicinska ingrepp.

Informationen är hämtad från Familjeliv, Growing people och Babycenter.

I går var vi på bröllop. Numera paret Blomster gifte sig och vilken fest! Jag kom hem vid halv fyra. Stolt över mig själv att jag orkat. Man får spara sig lite till sådana här tillfällen. Vi åt god middag, lyssnade på fina tal, umgicks med trevliga mäninskor, träffade nya människor och dansade såklart.
Som tur var tog vi bilen. Fanns hur mycket parkeringsplatser som helst nere vid Söder Mälarstrand och det var smidigt att ta sig hem. Festen var nämligen på en båt.

Nu är jag hes. Sitter med havregrynsgröt och en kopp te. Vi ska till svägerskan i dag, supermysigt!


Jag och min kärlek i London, oktober förra året.

Att vänta barn. Innan kunde jag föreställa mig hur jag tittade på graviditetstestet, hoppade till och grät av lycka. Hur jag direkt skulle berätta för alla jag kände om det kommande tillskottet. Att jag skulle sitta och klappa på magen i flera timmar och bara mysa. Men att skaffa barn är inte något man kan förstå innan. Det är svårt att greppa.
När vi fått veta att vi var gravida så var det så tidigt. Vi ville inte riskera att berätta för alla, och sedan få ett missfall. Det skulle vara för jobbigt. Man inser att det är så mycket mer komplicerat. Det är ju inget man känt förut.
Det är omtumlande,skrämmande,magiskt och roligt på samma gång. 

Jag är tacksam över att få bli förälder. Speciellt tillsammans med Björn. Jag är så lycklig som får ha honom vid min sida. Att han alltid finns där. Han vill vara förälder lika mycket som jag. Inte någon sidekick. Lika mycket pappa som jag mamma.

Nu ska jag gnälla lite.
Jag och mamma åkte på roadtrip. Närmare bestämt till Ullared för att shoppa lite. Jag behövde köpa barnprylar och hon ville kolla lite annat. Det är nämligen väldigt dyrt att skaffa barn för er som inte insett det. Det blev lite basic-bodys och sånt som inte "gör" något att det är billigt som spjälsängsskydd och amningskudde. Vissa grejer vill jag vara lite mer noga med.
Nåväl vi gasade ner och gick runt i hela fem timmar. Visst kände jag av lite i ryggen och jag blev lite trött. Men vi fikade och det kändes lugnt. Men igår när jag vaknade kände jag molande värk, fick som små sammandragningar. Det är helt normalt och jag har känt det förr. Men det blev värre. När vi satte oss i bilen så kändes det mer och mer under vägen hem till Stockholm.  Jag var inte rädd eller särskilt orolig egentligen. Men det gjorde så förbannat ont.
När jag kom hem hann jag lägga mig på soffan i en halvtimme. Sedan kom Björn hem. Vi skulle lämna vår älskade katt till Stockholms katthem eftersom hon börjat kissa inne (Vi har försökt i ett halv år med olika metoder och varit till veterinären flera vändor men inget har hjälpy). Där låg jag i soffan i smärta men fick bita ihop och åka med. Det gjorde så ont att lämna henne. Vi älskar verkligen den katten. Men det här var den bästa lösningen för alla.
Då var det bara att gråta och sticka och köpa pizza. Jo juste, för jag fick inte äta någon mat efter klockan halv åtta på kvällen. Idag gjorde jag nämligen en undersökning som krävde det, berättar mer om det.
Så klockan är 19.00. Jag måste få i mig middag. Jag har världens smärta i magen. Trycker i mig pizza. Märker att TVn har slutat fungera och tänker att "Såklart, alltid ska något jävelskap hända".
Jag ringer förlossningen och berättar om min smärta och de vill att jag ska komma in direkt. Sitter i bilen och tänker vad sjukt det vore om jag kom in och faktiskt födde barn. De är gulliga. Kollar barnets hjärta under 20 minuter för att se om mina kramper påverkar barnet. Kikar blodtryck och klämmer över hela magen. Sen ska de kolla om barnet pressar på livmodertappen. Det betyder ju en vaginal undersökning. Det gjorde så jävla ont att jag ville skalla henne. Men som tur var såg allt bra ut. Ingen bebis på väg just nu. Hon uttryckte det också "Ja man ska ju kunna handla på Ullared utan att bli tvungen att föda barn".
Hem och direkt i säng. Upp tidigt och in till barnmorskan. Skulle göra en sockerbelastning. De kollar hur mycket socker jag tar upp, så inte barnet får i sig för mycket. Inte ätit på tolv timmar. Dricka världens sötaste sockervatten.Får sitta och inte anstränga mig i två timmar hos henne för att sedan mäta. Allt såg i alla fall bra ut.

Idag mår magen bättre.


Saknar dig redan finaste Zera.

Mina tankar: I onsdags var vi på 3D-ultraljud. Jag ska berätta mer om det i ett eget inlägg. Men där fick vi veta att vår bebis vägde nästan ett kilo. Och hon hade redan öppnat ögonen. Något de börjar med den här veckan vad jag förstått. Så jag tror nog allt hon kommer tidigare än beräknat.
Det är helt galet vad vårt barn sparkar nu. Man ser hur magen flyttar sig fram och tillbaka och hur det med jämna mellanrum sparkar till så hårt att det måste vara ett ben eller en arm. Det ser rätt märkligt ut faktiskt.
Fortfarande mycket kommentarer som "OJ! det måste vara dags när som helst". Men de har nog aldrig sett en höggravid kvinna förut. Även om min mage är stor, så är den faktiskt inte så pass stor. Ni skulle sett min mamma när hon väntade mig liksom!
Efter ultraljudet senast så känns det verkligen mer på riktigt. Det är vårt lilla barn som ligger där inne. Vi och alla i vår närhet längtar så mycket.



Bebis: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.
Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.
Bebisen fortsätter att ta små "andetag" som träning inför livet utanför, även om den än så länge andas fostervatten istället för luft.
Mycket tyder på att barnet har börjat kunna drömma eftersom man registrerat REM-sömn hos barnet.

Mamma: Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen.
Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Pappa: å här dags i graviditeten brukar de blivande mammorna må som allra bäst. Att vänta barn för första gången innebär att ni går in i en helt ny roll, föräldrarollen. Ibland kommer relationen att sättas på prov, men tänk då på att detta är bara början. Snart har ni ett litet barn att ta hand om. Det bästa ni kan göra är att prata med varandra om era känslor, lyssna på varandra och försöka förstå hur den andra fungerar, tänker och känner. Tappa heller inte bort ömheten, utan fortsätt ge varandra kärlek. Ta tillvara på den här tiden gå på bio, teater, träffa vänner!

Informationen är hämtad från Familjeliv, Growing people och Babycenter.

Haha. Detta inlägg har jag dragit på. jag har inte orkat ta en bild. Och snart är det ju ny vecka..så.






Mina tankar: Fått lite sammandragningar senaste dagarna. Det håller ofta på en hel dag känns det som. Får för mig att det är dagar då magen växtspurtar lite. Mamma har känt att den har rört sig där inne, och Johanna har känt en spark utanpå. Jag har även filmat magen när den sparkar till lite. Bebisen sparkade till, då buffade jag tillbaka, och då fick jag en spark till. Så höll vi på ett tag. Mysigt. Vi har bokat kurser också. Föräldrarutbildning, barnavård och en pappa-föreläsning till Björn. Jag funderar på att börja på vattengympa i september, för att stärka lite innan det är dags.


Bebis: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer och lungorna utvecklas. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Sinnenas utveckling har kommit en bra bit på väg. Undersökningar har visat, att ett 26-veckors foster reagerar på beröring. Om du lyser med en ficklampa på magen kommer bebisen att vända på huvudet, vilket betyder att synnerven har börjat fungera.
Ditt barn delar dina känslor. Barnet känner av om du är trött, ledsen eller stressad. Han eller hon reagerar på stresshormoner i din kropp. Om du blir rädd kommer barnet att reagera på adrenalinet i ditt blod. Men barnet reagerar också på när du känner dig glad, nöjd och älskad.Alla endorfiner strömmar genom ditt blod och genom navelsträngen till ditt barn.

Mamma: Det är vanligt att man får häftig kramp i till exempel vaderna när man är gravid, ofta när man sover. Undvik att sträcka på tårna. Om man trots allt känner en begynnande kramp kan man motverka det genom att vinkla foten uppåt eller trycka den mot fotändan av sänggaveln. Det är inte ovanligt att du får ryggproblem och måste vila mer. Be din partner om massage, avlasta genom att ligga på golvet med underbenen på en stol.

Pappa: Nu kan du få din nattsömn störd. Barnet har vuxit och kan ge värk i ryggen hos den blivande mamman, det blir jobbigt att hitta en skön sovställning. Hjälp henne att använda kuddar på lämpliga ställen till exempel mellan knäna då hon ligger på sidan.

Informationen är hämtad från Familjeliv, Growing people och Babycenter.

Vi hade en härlig semester på Gotland i veckan. Vi bodde på en bondgård, Smiss gård ute i När. Det vill säga, mitt ute i ingenstans. Bland kossor,hästar,traktorer,kaniner,barn och hela faderullan. Jag tog lite bilder. Kanske får redigera dem i morgon om det ska vara sånt här väder. Spöregn.

Känner mig på väg att bli sjuk. Därför stannade jag hemma från matchen i dag. Även om man alltid ångrar sig. Det är aldrig värt att vara hemma. Men när man är gravid har man känsligare imunförsvar. Blev en fika med mina favorittjejer Johanna och Jenny i alla fall. Johanna kunde känna en spark.


Jenny och jag när vi var i Malmö sist.

Ingen länk till mail eller blogg, så du får svar här. Det här är ett tidsinställt inlägg.

Kristin om FÅR MAN VARA SÅ DUM?:
Vad är det som är så dumt? Hon hade ju uppenberligen hört talas om Norge-incidenten redan. Jag tänkte också på att de fläskade på med sidnummer, bättre att sammanfatta på omslaget, eller?


Jag tyckte att hon verkade lite dum.
Vem blir fövånad över att Amy Winehouse avled på grund av droger?
Och hur inskränkt får man bli, om man föreställer sig att mördaren i Norge skulle se onormal ut? Hur skulle han sett ut? Som en uteliggare? Lite mer arabisk kanske? Givetvis muslim? Någon kille med tatueringar i ansiktet?
Fördomar fördomar fördomar..
Med sidnummer så tyckte jag att hon var jävligt irriterande bara, som stod och skrek ut varje siffra för sig.

Nu drar jag och hjärtat till Gotland ett par dagar. Är tillbaka på fredag igen.
Katterna och Therése har FF här hemma så länge. Tur att man har så fina vänner och grannar som gärna passar världens sötaste kissar.



Älskling och jag i helgen.

Ni vet, det finns vissa människor, som efter att ha varit tillsammans ett tag, är avhållssamma med sex. Alltså nu snackar jag inte om folk som slutar ha sex. Utan jag menar som i amerikanska serier där tjejen (ja, för det är ju alltid tjejen) som föreslår att de ska hålla upp med sex fram tills ett visst datum, för att det ska bli mer speciellt.
Jag har ett sånt förhållande till min kamera. Jag har ju inte sex med den. Men, jag tänker att det nog blir bättre om jag låter oss hållas. Att jag kommer vakna upp en dag och ta fantastiska bilder som är så speciella. Men inte än. Nä det är nog bäst om vi håller oss ett tag till.

Vi var i Malmö för att se MFF-DIF. Inte bara vi, utan cirka 2500 andra djurgårdare. Det var ingen hemlighet att vi skulle bli så många. Vi hade sålt många biljetter, tidningarna skrev om det och MFF visste att vi skulle bli så många.
En timme och 15 minuter innan matchen skulle börja, så gick vi mot arenan. Vi var där en halvtimme innan ungefär. Vi möts av en stor folkmassa. Något vi självklart förväntat oss. Men att MFF hade valt att ha ett (1) enda insläpp för 2500 personer, hade ingen räknat med. Det går inte. Som arrangör har man ansvar. Vi kunde knappt tro att det var sant. Det händer ofta att klubbar ute i mindre orter gör dessa misstag, men MFF borde definitivt ha bättre koll.
Vi får höra att det inte är någon fara. De kommer att skjuta på matchen en kvart. De förklarar att ALLA kommer att komma in. Vi kommer inte behöva missa något på grund av deras snedsteg. När jag kommer in är det fortfarande många kvar i kön. Och då inser jag att matchen visst har börjat.
Och jag blir så jävla förbannad. Tidningarna skriver att Djurgårdarna får skylla sig själva som kommer sent till matchen. En del skriver att "djurgårdens huliganer" kom sent till matchen. Nej. Jag tror att jag har bättre koll än de journalister som satt på pressläktaren och inte hade någon som helst insyn mot vårt insläpp. Det var fortfarande fullt med helt normala jävla icke-huliganer utanför, som mig själv, när matchen sattes igång.

Inne på läktaren smälldes det av knallskott. För att förtydliga, så är det alltså inga bomber, utan små skott som endast låter väldigt högt. Jag tycker inte om dem. Knallskotten höjer inte stämningen, de låter förjävligt. De är bara irriterande och hör inte hemma i vår klack. Det smälldes från vår läktare men även läktaren ovanför oss. En läktare som alltså inte tillhör Djurgårdens del. Utan en sektion där vem om helst kan köpa biljett. Jag tycker att det är jävligt konstigt att man kan få ha en sådan sektion öppen med bortasupportrar under. Det är klart att någon jävel kommer kasta ner en öl,popcorn eller just en smällare. Det är inte okej som arrangör att ta den risken. Bortasupportarna borde istället stått på andra sidan som inte har en sektion över sig. Eller så borde de stängt av den sektionen.

Jag tycker inte att de nya reglerna fungerar. Klimatet har inte förändrats, men ändå så avbryts så mycket fler matcher nu. Domaren känner sig väl tidspressad. Men jag tycker inte att man kan bryta en match för knallskott. Jag är oerhört trött på alla som reagerar som om det vore det värsta tänkbara brottet. Folk rasar över allt som händer på en fotbollsarena, men höjer inte på ögonbrynen för brott som begås på annan plats.

De flesta som håller på med knallskott är väldigt unga. En del söker uppmärksamhet. De handlar inte om grovt kriminella personer som gör sådana här saker. Det är inte organiserat.
Jag står inte bakom det. Men jag vill att folk tänker en extra gång innan de drar förhastade slutsatser.

Jag har gått på Djurgår'n i cirka tio år. Jag är inte rädd. Jag går när jag är gravid och jag är inte ett dugg orolig. Precis som utanför en fotbollsarena får man vara lite smart. Jag går till exempel inte ensam genom en park mitt i natten.
På samma sätt behöver man inte ställa sig mitt i folkmassan om man är rädd att få någon över sig vid ett måljubel.

Jag tror inte vi kan lösa de här problemen genom att ge hårdare straff. Jag tror istället att vi kan fånga upp de unga. Engagera dem i klubben mer. Finnas som stöd. Djurgården har gjort det och lyckats förut.

Jag hade en liten pratstund med Jonas Dahlquist som är kommentator på Canal+, på twitter.

@jonas_dahlquist Jonas Dahlquist
Många verkar oerhört upprörda över så många olika saker efter #MFF vs #DIF. Själv tycker jag att den man ska rikta ilskan mot är --->
--->idioten som slängde knallskotten. Det stod en bollkalle 5 meter från smällen. Önskar idioten sjukdom, motgångar, ensamhet och smärta.

accordingtotess Therese Andersson
@jonas_dahlquist jag önskar idioten vägledning och lite hjälp på traven i livet faktiskt. Behövs nog bättre än ensamhet.

@jonas_dahlquist Jonas Dahlquist
@accordingtotess Det är för snällt.

accordingtotess Therese Andersson
@jonas_dahlquist Tycker du samma sak om personen är minderårig? Just smällare är ju väldigt poppis hos de yngre supportrarna.

@jonas_dahlquist Jonas Dahlquist
@accordingtotess Om man kan köpa fem smällare och kasta in dem mot andra människor så spelar det ingen roll om man är 15, 17 eller 38.

accordingtotess Therese Andersson
@jonas_dahlquist Då har vi olika synsätt på hur sådana händelser ska undvikas. Tror på att engagera. De söker ofta uppmärksamhet.

@jonas_dahlquist Jonas Dahlquist
@accordingtotess Jag tycker att han kan få sin uppmärksamhet i fängelset.

@accordingtotess Therese Andersson
@jonas_dahlquist Ska det vara hårdare straff för saker som sker på en idrottsarena än övriga platser?

@jonas_dahlquist Jonas Dahlquist
@accordingtotess Nej, man ska få samma straff för skadegörelse/misshandel där som om man kastar knallskott på någon inne på ICA.

@accordingtotess Therese Andersson
@jonas_dahlquist I Sverige får man väl knappast fängelse för det. Om man är minderårig får man vård.


Jag är så jävla trött på den här jakten på supportar..Och dessutom är jag trött på er som bara läser tidningen och hakar på. Tänk själva någon gång. Tror ni att det ska vara fint väder varje gång ni ser på vädret på tv också eller?

Viktig milstolpe. Om barnet skulle födas nu så har den chans att överleva.





Mina tankar: Ja. Okej då. Jag har märkt att jag faktiskt blir mer lättirriterad. Humöret går verkligen upp och ner.
Under den här veckan har den första "utomstående" personen känt en spark. Tidigare har bara jag och Björn känt sparkar på magen. Men nu har Johannes också känt när vi var nere i Malmö.

Jag får höra hela tiden hur oerhört stor min mage är. Fast för det mesta är det från folk som inte har barn själva. Överallt kan jag läsa att jag kommer få sådana kommentarer som gravid, oavsett hur stor eller liten jag är. Att folk kommer tycka att man antingen är väldigt stor eller väldigt liten. Så jag antar att de flesta gravida får höra antingen eller. Och när jag kollar på andra i samma vecka som mig är jag långt ifrån störst. Förstå mig rätt nu, jag bryr mig verkligen inte. Jag vet själv att jag har en normal mage. Men det är kul hur folk tror att de vet något. Så kallade tyckare.


Bebis: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.

Mamma: Du kanske har fått rosaröda strimmor på magen, brösten eller skinkorna – så kallade strior. Massor av kvinnor får också besvär med klåda – graviditetshormoner gör din hud torrare och att den sträcks över din växande mage gör inte saker bättre. Att smörja in huden känns skönt och kan lindra klådan, men det tar inte bort strior och förebygger dem förmodligen inte heller. Strior uppkommer ofta i det har stadiet och bleknar till silvervita streck efter förlossningen. Dina ögon kan också påverkas under graviditeten och det är vanligt att de ör extra ljuskänsliga, torra och känns lite grusiga. Det är vanligt att man vaknar med värk i vaderna.

Pappa: Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång.
Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det.

Informationen är hämtad från Familjeliv, Growing people och Babycenter.