OM MIG SOM PERSON
Puh, långt inlägg. Berättar lite om min barndom,ungdom och nu.
Jag har alltid sett mig själv lite som en pojkflicka.
När jag var liten var jag värst. Jag var kladdigast, skitigast, högst upp i träden, längst ner i smutsen.
En gång när jag lekte med mina två bästisar, Mattias och Samuel, så kom de farandes mot föräldrarna. De sprang och var ivriga. De behövde en stege, fort! När föräldrarna frågade varför, så svarade de att jag var högst upp i ett träd. Hönsiga som alla föräldrar är så sprang en av föräldrarna dit med en stege i högsta hugg. Men då visade det sig att jag inte alls hade problem att komma ner. M och S ville ju få chans att ens komma upp i trädet!
Jag var först i skolan med moppe. En gammal Yamaha DT, rödsvart. Upphöjd. Den körde liite fortare än vad man fick. När alla andra senare skaffade moppar, var de mesmoppar. Sen tog jag körkort för EU-moppe så att jag kunde köra snabbare, lagligt, och fick lämna min skatt för en töntigare moppe.
Egentligen hade jag haft två moppar till. En av dem körde jag när jag var ca 7 år, på inhängnad område. Jag och Mattias var med våra pappor på ett ställe. Vi båda skulle testa moppen, jag hade kört lite innan. Så därför fick jag köra först och visa att det inte var läskigt. Jag satte mig på moppen (som jag förövrigt hade målat gul och blå, och kallade Sverigemoppen, ja jag är uppväxt i Tullinge) och körde iväg. Det gick fortare och fortare. Rakt fram! Pappa ropade att jag skulle svänga. Jag blev nervös och tvärsvängde. Jag flög åt sidan och moppen fortsatte lite utan mig. Hela benen uppskrapade och blåslagen var jag och förutom att det gjorde ont så var det kul. Behöver jag säga att Mattias inte satte sig på den moppen efter mig? När vi var tio år köpte vi istället en moppe tillsammans som vi bytte motor på och körde lite på.
Några år senare gick jag på högstadiet. Vår skola hade fått några biljetter av Djurgården hockey. Äntligen såg jag min chans att få gå på Djurgår'n som jag trakasserat mina föräldrar om tidigare! Helt fast blev jag. Jag och min tjejkompis gick på alla matcher det slutspelet, och hatade motståndarna något så otroligt. Dessutom hatade vi alla idioter till killar som försökte ragga, när vi bara försökte kolla på hockey och ha kul. Ragga kunde man faktiskt göra någon annan gång. Men det blev ju inte så många andra gånger, vi började gå på fotboll också. Vi sydde egna flaggor och gjorde egen konfetti. Vi målade alltså papper och klippte ut det till konfetti. Dessutom gjorde vi det med olika färger på fram-och baksida så att det såg snyggt ut när det föll. Vi hjälpte till att samla in pengar till tifogruppen och försökte göra precis allt för Djurgår'n.
Sen blev jag som jag blev. Går på hockey och fotboll, dricker öl och umgås med min andra familj, Djurgårdsfamiljen.
Första gången jag målade tånaglarna var i somras. Men ändå lyckas jag ha 2,5 flyttkartonger med bara handväskor?
Jag 7 år.
En Yamaha DT.
Jag har alltid sett mig själv lite som en pojkflicka.
När jag var liten var jag värst. Jag var kladdigast, skitigast, högst upp i träden, längst ner i smutsen.
En gång när jag lekte med mina två bästisar, Mattias och Samuel, så kom de farandes mot föräldrarna. De sprang och var ivriga. De behövde en stege, fort! När föräldrarna frågade varför, så svarade de att jag var högst upp i ett träd. Hönsiga som alla föräldrar är så sprang en av föräldrarna dit med en stege i högsta hugg. Men då visade det sig att jag inte alls hade problem att komma ner. M och S ville ju få chans att ens komma upp i trädet!
Jag var först i skolan med moppe. En gammal Yamaha DT, rödsvart. Upphöjd. Den körde liite fortare än vad man fick. När alla andra senare skaffade moppar, var de mesmoppar. Sen tog jag körkort för EU-moppe så att jag kunde köra snabbare, lagligt, och fick lämna min skatt för en töntigare moppe.
Egentligen hade jag haft två moppar till. En av dem körde jag när jag var ca 7 år, på inhängnad område. Jag och Mattias var med våra pappor på ett ställe. Vi båda skulle testa moppen, jag hade kört lite innan. Så därför fick jag köra först och visa att det inte var läskigt. Jag satte mig på moppen (som jag förövrigt hade målat gul och blå, och kallade Sverigemoppen, ja jag är uppväxt i Tullinge) och körde iväg. Det gick fortare och fortare. Rakt fram! Pappa ropade att jag skulle svänga. Jag blev nervös och tvärsvängde. Jag flög åt sidan och moppen fortsatte lite utan mig. Hela benen uppskrapade och blåslagen var jag och förutom att det gjorde ont så var det kul. Behöver jag säga att Mattias inte satte sig på den moppen efter mig? När vi var tio år köpte vi istället en moppe tillsammans som vi bytte motor på och körde lite på.
Några år senare gick jag på högstadiet. Vår skola hade fått några biljetter av Djurgården hockey. Äntligen såg jag min chans att få gå på Djurgår'n som jag trakasserat mina föräldrar om tidigare! Helt fast blev jag. Jag och min tjejkompis gick på alla matcher det slutspelet, och hatade motståndarna något så otroligt. Dessutom hatade vi alla idioter till killar som försökte ragga, när vi bara försökte kolla på hockey och ha kul. Ragga kunde man faktiskt göra någon annan gång. Men det blev ju inte så många andra gånger, vi började gå på fotboll också. Vi sydde egna flaggor och gjorde egen konfetti. Vi målade alltså papper och klippte ut det till konfetti. Dessutom gjorde vi det med olika färger på fram-och baksida så att det såg snyggt ut när det föll. Vi hjälpte till att samla in pengar till tifogruppen och försökte göra precis allt för Djurgår'n.
Sen blev jag som jag blev. Går på hockey och fotboll, dricker öl och umgås med min andra familj, Djurgårdsfamiljen.
Första gången jag målade tånaglarna var i somras. Men ändå lyckas jag ha 2,5 flyttkartonger med bara handväskor?
Jag 7 år.
En Yamaha DT.
Kommentarer
Postat av: Malin
Jag var precis likadan. Alltid rackartyg och uppskrapade ben när jag kom hem efter att ha varit ute.
Tur att man har haft föräldrar som uppmuntrat en till att leka bäst man vill och som inte låtit en sitta framför tv/dator hur som helst! Det är bra att ha lekt och gjort mycket hyss. Man vet att man har varit barn på riktigt iallafall :)
Trackback