RESAN TILL TALLIN
Så var det dags att ta sig till Estland för att se Djurgårn spela boll.
Många förväntansfulla blickar samlades vid incheckningen vid båten till Tallin, man kunde nästan känna vad som var på väg. En jäkla fest! Solen sken och det slöts upp vid soldäck, överallt var det bekanta ansikten och vänner. Det fanns inget som kunde stoppa den feststämning som bubblade upp, kön till baren ringlade sig allt längre mellan borden.
Soldäck, lugnet innan stormen. Foto: Johannes Åkerberg
Banderoller sattes upp. Foto:Johannes Åkerberg
När solen gick ner lite, så passade vi på att gå och äta och handla lite taxfree. Jag köpte körsbärslikör och tänkte på Annika! Tyvärr var vi lite väl långt ute på havet för att det skulle funka att skicka ett MMS!
Efter lite förfest i hytten så begav vi oss upp på soldäck igen. Vilken syn, säger jag bara!
Våra sånger ekade över havet, det var magiskt! Foto: Johannes Åkerberg
Efter mer förfest, var partyt helt igång på båten. Djurgårdsflaggan hissades upp istället för den estniska, legendariskt.
Jag är glad över att ha fått nästan ett körsbär åtminstone, Johannes är..ledsen?
Foto: ? med min kamera i alla fall, förmodligen Micke.
Fina tjejer man får umgås med! Johanna, Anna och Jag. Foto: Jenny Olofsson
Väl nyvaken i Tallins hamn var det bara att slänga på sig kläderna, ta sitt pick och pack och leta rätt på hotellet vi skulle bo på. Vilket visade sig inte vara det lättaste när man var bakis, trots att vi tog sällskap med Lena och Mats.
Efter en jäkla omväg såg vi hotellet uppenbara sig framför oss, Tallink Spa & Conference Hotel.
Givetvis kunde vi inte checka in på ett tag så vi passade på att bosätta oss hos Steffe,Jas´,Tobbe och Adam så länge.
De hade nämligen åkt en dag tidigare. Jag var hur trött som helst och när vi äntligen fick rummet så var det bara att hoppa in i duchen och dra in mot torget, där vi skulle samlas innan fotbollsmatchen.
Öl på torget i goda vänners lag, Foto Stefan Karlquist
Jag fick äntligen träffa mitt körsbär Annika! Vi blev glada. Foto: Med Annikas kamera
Sång tillsammans med Ludde, Foto: Annika
Tobbe,Steffe,Annika,Jag och Pär. Foto: Johannes Åkerberg
Leffler, Annika och Jag posar glatt framför kameran. Foto: Johannes Åkerberg
På stället där vi var, minns inte vad det heter, var de totalt meningslösa som människor. De var riktgt tjuvaktiga och gick fram till vem som helst och sa att de inte betalat för olika saker. När man försökte beställa fick man det knappt och en öl tog 10 minuter att hälla upp, om man ens fick den. Den attityden fanns överallt i Tallin och det är verkligen ingen stad jag skulle åka till annars, totalt värdelösa på service, nonchalant stil och hur sega som helst.
Efter ett tag tröttnade vi på deras totala okunnighet och vilja att kommunicera och placerade oss utanför på torget istället.
Steffe och jag, Foto Johannes Åkerberg
Jag och Thomas insåg att man inte kunde köpa öl mitt på torget och gick till en spritbutik i närheten.
Foto: Johannes Åkerberg
Jag kom tillbaka ensam..Hmm. Foto: Leffler?
Sen var det dags att bege sig till arenan, det blev ett stort gemensamt Djurgårdståg dit.
Det kändes verkligen sjukt långt till arenan men så här i efterhand vet jag att jag kanske inte riktigt kan säga om det var det eller inte.
Annika och jag, Foto: Johanna Lundberg
Matchen kan beskrivas mycket bättre av någon annan än mig men vi tog oss i alla fall vidare i uefakvalet med fler mål gjorda på bortaplan (tycker det är kasst, man ska gå vidare om man vinner, inte på att spela oavgjort men det är en annan historia) Vi ledde med 2-0 när vi givetvis skulle sumpa det till 2-2. Vi gick i alla fall vidare!
Jag posar vid ett hål på arenan, lite smått suspekt. Foto: Johannes Åkerberg
Fruktansvärt trötta tog vi oss tillbaka till hotellet, det blev en kort kväll på grund av det tidigare festandet. Det var otroligt skönt att vakna och faktiskt ta sig upp till hotellfrukosten, helt underbart. Vi var en tapper skara där!
Vid två-tiden var det dags att se vilka vi skulle lottas mot! Det var en nervös stämning, alla samlades kring Jas´ laptop ner i hotelllobbyn. Det var blev Rosenborg, ett norskt lag. Ungefär det enda tråkiga laget vi kunde lottas mot men HEY Vi gick vidare! Jag och Micke missade matchen hemma eftersom den spelades igår när vi satt på planet hem, synd men som tur var missar vi inte bortamatchen 28 augusti!
Gänget, ute på äventyr i den estländska natten. Annika, Jag, Hamid,Micke, Magnus.
Foto: Johannes Åkerberg
På hemvägen var jag otroligt trött, jag ville egentligen bara lägga mig i hytten och sova men i sådana här sammanhang så dras man lätt med i festandet. Jag, Sarah och Carro satt i hytten och berättade om första gången vi såg DIF, hur man fått smått slagit sig fram, och kom in på en del andra minnen som var både sorgliga och roliga.
Sen kom Adam och gänget och drog igång oss, vi gick upp till kareokebaren där man givetvis hittade Martin! Alla andra var också där men det var mer givet att vi skulle hitta Martin där. Hela stället fylldes med Djurgårdare och när Hebel + fler ställde upp i kareoken med Oasis- Wonderwall bröt hela stället ut i allsång och festen var igång!
När sången ekar som mest ser jag ett helt jäkla sambatåg med Djurgårdare som varit på de andra stället, tåga in och fullkomligt öka stämningen med 150%, alla hängde på och stod på det sk. dansgolvet. Alla var glada, alla höll om varandra och man fick känslan av Djurgårsfamiljen. Helt sjuk kväll, det går inte att beskriva här i ord.
Vi som var där, vet.
När morgonen nalkades hittade man en Steffe i hytten..
Jag och Micke packade ihop våra grejer riktigt snabbt, vi skulle ju till Alicante direkt när båten kommit i land!
En underbar resa, tack alla.
Många förväntansfulla blickar samlades vid incheckningen vid båten till Tallin, man kunde nästan känna vad som var på väg. En jäkla fest! Solen sken och det slöts upp vid soldäck, överallt var det bekanta ansikten och vänner. Det fanns inget som kunde stoppa den feststämning som bubblade upp, kön till baren ringlade sig allt längre mellan borden.
Soldäck, lugnet innan stormen. Foto: Johannes Åkerberg
Banderoller sattes upp. Foto:Johannes Åkerberg
När solen gick ner lite, så passade vi på att gå och äta och handla lite taxfree. Jag köpte körsbärslikör och tänkte på Annika! Tyvärr var vi lite väl långt ute på havet för att det skulle funka att skicka ett MMS!
Efter lite förfest i hytten så begav vi oss upp på soldäck igen. Vilken syn, säger jag bara!
Våra sånger ekade över havet, det var magiskt! Foto: Johannes Åkerberg
Efter mer förfest, var partyt helt igång på båten. Djurgårdsflaggan hissades upp istället för den estniska, legendariskt.
Jag är glad över att ha fått nästan ett körsbär åtminstone, Johannes är..ledsen?
Foto: ? med min kamera i alla fall, förmodligen Micke.
Fina tjejer man får umgås med! Johanna, Anna och Jag. Foto: Jenny Olofsson
Väl nyvaken i Tallins hamn var det bara att slänga på sig kläderna, ta sitt pick och pack och leta rätt på hotellet vi skulle bo på. Vilket visade sig inte vara det lättaste när man var bakis, trots att vi tog sällskap med Lena och Mats.
Efter en jäkla omväg såg vi hotellet uppenbara sig framför oss, Tallink Spa & Conference Hotel.
Givetvis kunde vi inte checka in på ett tag så vi passade på att bosätta oss hos Steffe,Jas´,Tobbe och Adam så länge.
De hade nämligen åkt en dag tidigare. Jag var hur trött som helst och när vi äntligen fick rummet så var det bara att hoppa in i duchen och dra in mot torget, där vi skulle samlas innan fotbollsmatchen.
Öl på torget i goda vänners lag, Foto Stefan Karlquist
Jag fick äntligen träffa mitt körsbär Annika! Vi blev glada. Foto: Med Annikas kamera
Sång tillsammans med Ludde, Foto: Annika
Tobbe,Steffe,Annika,Jag och Pär. Foto: Johannes Åkerberg
Leffler, Annika och Jag posar glatt framför kameran. Foto: Johannes Åkerberg
På stället där vi var, minns inte vad det heter, var de totalt meningslösa som människor. De var riktgt tjuvaktiga och gick fram till vem som helst och sa att de inte betalat för olika saker. När man försökte beställa fick man det knappt och en öl tog 10 minuter att hälla upp, om man ens fick den. Den attityden fanns överallt i Tallin och det är verkligen ingen stad jag skulle åka till annars, totalt värdelösa på service, nonchalant stil och hur sega som helst.
Efter ett tag tröttnade vi på deras totala okunnighet och vilja att kommunicera och placerade oss utanför på torget istället.
Steffe och jag, Foto Johannes Åkerberg
Jag och Thomas insåg att man inte kunde köpa öl mitt på torget och gick till en spritbutik i närheten.
Foto: Johannes Åkerberg
Jag kom tillbaka ensam..Hmm. Foto: Leffler?
Sen var det dags att bege sig till arenan, det blev ett stort gemensamt Djurgårdståg dit.
Det kändes verkligen sjukt långt till arenan men så här i efterhand vet jag att jag kanske inte riktigt kan säga om det var det eller inte.
Annika och jag, Foto: Johanna Lundberg
Matchen kan beskrivas mycket bättre av någon annan än mig men vi tog oss i alla fall vidare i uefakvalet med fler mål gjorda på bortaplan (tycker det är kasst, man ska gå vidare om man vinner, inte på att spela oavgjort men det är en annan historia) Vi ledde med 2-0 när vi givetvis skulle sumpa det till 2-2. Vi gick i alla fall vidare!
Jag posar vid ett hål på arenan, lite smått suspekt. Foto: Johannes Åkerberg
Fruktansvärt trötta tog vi oss tillbaka till hotellet, det blev en kort kväll på grund av det tidigare festandet. Det var otroligt skönt att vakna och faktiskt ta sig upp till hotellfrukosten, helt underbart. Vi var en tapper skara där!
Vid två-tiden var det dags att se vilka vi skulle lottas mot! Det var en nervös stämning, alla samlades kring Jas´ laptop ner i hotelllobbyn. Det var blev Rosenborg, ett norskt lag. Ungefär det enda tråkiga laget vi kunde lottas mot men HEY Vi gick vidare! Jag och Micke missade matchen hemma eftersom den spelades igår när vi satt på planet hem, synd men som tur var missar vi inte bortamatchen 28 augusti!
Gänget, ute på äventyr i den estländska natten. Annika, Jag, Hamid,Micke, Magnus.
Foto: Johannes Åkerberg
På hemvägen var jag otroligt trött, jag ville egentligen bara lägga mig i hytten och sova men i sådana här sammanhang så dras man lätt med i festandet. Jag, Sarah och Carro satt i hytten och berättade om första gången vi såg DIF, hur man fått smått slagit sig fram, och kom in på en del andra minnen som var både sorgliga och roliga.
Sen kom Adam och gänget och drog igång oss, vi gick upp till kareokebaren där man givetvis hittade Martin! Alla andra var också där men det var mer givet att vi skulle hitta Martin där. Hela stället fylldes med Djurgårdare och när Hebel + fler ställde upp i kareoken med Oasis- Wonderwall bröt hela stället ut i allsång och festen var igång!
När sången ekar som mest ser jag ett helt jäkla sambatåg med Djurgårdare som varit på de andra stället, tåga in och fullkomligt öka stämningen med 150%, alla hängde på och stod på det sk. dansgolvet. Alla var glada, alla höll om varandra och man fick känslan av Djurgårsfamiljen. Helt sjuk kväll, det går inte att beskriva här i ord.
Vi som var där, vet.
När morgonen nalkades hittade man en Steffe i hytten..
Jag och Micke packade ihop våra grejer riktigt snabbt, vi skulle ju till Alicante direkt när båten kommit i land!
En underbar resa, tack alla.
Kommentarer
Postat av: Jen
coolt jag bor i Årsta
Postat av: steffe20
ahh min hytt var ockuperad av en tjockis :/
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: