Dop-ing
Idag var jag på dop. Min kusins barn Daniella skulle döpas. Så stor hon redan blivit.
Det var mysigt att träffa en del släkt trots att vi inte kunde stanna länge.
Jag fick en del funderingar i kyrkan. Prästen var rätt rolig och bra, dock sa han "liksom" ungefär 7 gånger. Men, han är ju bara människa.
Jag började fundera på att det kändes lite konstigt när prästen i princip antog att alla var kristna och talade i meningar som "Alla föds vi ur Gud" och sånt. Det stämmer ju inte. Nja det kändes lite obekvämt.
Men jag är kanske lite väl kritisk till kyrkan (ta inte illa upp, någon)
Jag tror inte på gud, eller jesus, och jag tror inte att gud skapade allt.
(även om de skulle finnas så delar jag inte den tron)
Jag tror på min tro. Det som finns inom mig.
Jag kan väl kalla mig själv spirituell. Jag tror på det som finns inom varje människa, deras egna kraft och själ.
Jag tror inte att vi är födda ur någon gud. Vi har fött varandra och tillsammans skapat det som finns på jorden.
Det kändes lite konstigt, När det var dags för psalm 606 så tyckte jag den började fint men jag gillar verkligeninte stycket " Du är aldrig ensam och oönskad mer, för du hör honom till, Herren Jesus, som vill till himlens glädje dig bära"
Jag bara gillade det inte alls. Känns som om de påstår att om du inte är kristen så är du inte heller önskad, du kommer inte till himlen. Bara grejen som utrycket "För du hör honom till", man kan höra ihop med någon men man tillhör aldrig någon annan. Man kan tillhöra en grupp eller liknande.
Samtidigt vill jag bara passa på att säga att jag accepterar verkligen de som är kristna.
Jag respekterar och accepterar all religion som får människor att må bra. Så länge det inte går över till
något annat som att manipulera,lura,skada människor. Så länge tron innebär att man mår bra och att den inte förvränger verklighetsuppfattningen.
Men som sagt. Jag tror inte att det spelar någon roll till vilken gud man ber till.
Kraften/styrkan/svaren kommer inifrån. Det är din kraft.
Jag gillar ritualer och sånt. Ljus och rökelser. Det gör att man enklare kan slappna av och gå in i sig själv.
Nåväl, i kyrkan funderade jag på hur jag själv ville göra i livet. Jag menar, det finns en del tillfällen i Sverige som traditionsenligt äger rum i kyrkan. Giftermål,begravning,dop,konfirmation osv.
På något sätt känns det i alla fall som att i dessa tillfällen, vill jag helst lämna kyrkan utanför. Det har som sagt inget med kyrkan eller kristendomen att göra utan för att jag inte är kristen. Jag har min egna tro.
Däremot vill jag att det ska vara högtidligt och speciellt. Självklart.
Men istället för dop kanske jag vill ha en "Namnfest" eller något i stil med det. Samla sina nära och kära, håller tal, tänder ljus och har en icke-kristen ceremoni.
Det skulle jag nog känns mig mest bekväm med.
Självklart vill jag ju stötta mina barn senare och låta de döpas/konfirmeras i kyrkan om de själva vill det, om de känner sig dragna till den kristna tron, eller någon annan tro.
Det är upp till varje individ, det är inget någon annan kan bestämma.
Förresten var det fint där i Essingekyrkan, de hade en regnbåge i den inre portalen till altaret. En fin symbol.
Jag tror förövrigt att det blir en lugn lördag, eller? Jag är trött och sånt. Har ju en del att planera och stå i.
Fan vilket långt och seriöst inlägg det blev. Hum förlåt :)
Puss
Jag tycker också det är jobbigt när man går på dop och sånt och man måste lyssna på allt det där... eftersom jag inte heller är kristen. Dock så tror jag att Jesus har funnits, han har bara blivit sjukligt missförstodd och feltolkad... Hmm eller så är det bara jag som läst för mkt "da Vinci Koden"...